eäsaren förde påminna fia, att i nämnde framställning målades Norrska Rikets Helås genhet och förfofran på ett fördelaftigt sätt. Men når Storthinget afslår propositionen om ans slag til fortsänningen af det påbörjade Konunga-NRefivenfet, få blifwer målningen af Norriges belägenhet helt annorlunda. Det är denna skiljaktighet, denna motsägelse, fom Konungen bes fallt Norrska Regeringen att förklara. Swenska Nationen, fom gör fig en åra af ott dretrås degwis förtjena fin Konungs nåd och uppmärksamhet, längtar otwifwelaktigt, lifsom med ett hjerta I ett enda bröst, att få fe utgången af Norrska Storthingets strid emot fin legitime Kos nung, ide med maktens, utan med tankens wapen. Wi äro alla öfwertygade, att samma dfe werlägsenhet, fom Konungen wisat i sitt korta men binoande swar, skall äfwen utweckla sig lill det slut, som Swenska folfet länge önskat. ö i Men ice blott i logiskt, utan äfwen i statistiskt affeende har Kongl. Maj:t tillrättawisat det Norrska Storthinget, fom i anledning af den utländska handlens stockning drager den fluts sats, att fortfättringen af KonungasRefidenfets uppbyggande bör afstadna. Storthingetos ana märkning wederlägges of Konungen med följande antithes: Ju mera inskränkt den utländska handlen år, desto mer bör man söka befordra landets inre werksamhet; härigenom förwarfwa def inwånare sitt underhåll, härigenom utbilda de fig; och under sakernas närwarande stälning fan denna wertsamhet äga rum, utan att de allmänna utskylderna förökas. — Denna flarigtis fra princip, fom gjorde Kejfaresregeringen I Frankrike oberoende af den utländska handlen, förs stås ide af Norrska Storthingets ledamöter; de spjerna emot Nationens fördel, til och med emot fin egen, få wida ite forruptionås och delningåsfyftemet råder i afseende på statsmedlens förwaltning, hwilket dot ingen påstår: men om det ägde rum, skulle de följa den princip, fom deras förfarande antydt. Det synes likwäl ofta wara fel i wiljan, hwad dock endast är fel i insigten; liksom äfwen twärtom, såsom t. er. det prohibitifwa handelesjyftemet, hwilket har fin grund i wissa KöpmansSocieteters och Manufakturisters egennytta. Nationens intresse är stort, och helt annorlunda, men icke så koncentreradt, alltså icke så hastigt och så kraftigt werkande till resultat. Mon bör likwäl göra det Norrska Storthingets ledamöter den rättswisa, att de icke förstått sitt och landets werkliga intresse, att de således icke äro förrädare semot detsamma, hwilket i få ord blifwit af Konungen förklaradt; derföre slutar också Hans Maj:t sitt swar med den anmärkning, att Konungen skall aldrig tweka, att upplysa Storthinget om det, fom fan wara stridande mot Nationens fördel och almänt mwål Måtte Storthinget förstå och efterkomma denna wälförtjenta lexa! måtte det befinna, att twå gånger fan man få fin lera tinbafa, att läsa bättre öfwer; men tre gånger år nästan för mycket. — 2 — — vn Jnpasserade Resande: Den 10 Aug., Swenske och Norrske Ministern Ho och Baron Oxenstjerna, Swenske Friherren Henning Wrangel. stern Hochschild — — 2 s—-— 8 — LM