sörtjent en större lön än Lidbeck, få mycket mindre fom Lidbeck har twenne funktioner i och för sin lön, nemligen dels såsom Professor, dels såsom Bibliothekarie. Då Anmärkaren will we derlägga Jnsändarens yttrande att udbeck har 450 tunnnor i lön, får Ynfändaren förklara, att Profefor Lidbeck af sitt prebende Laxmans Ntarp haft 150 tunnor samt at Professorslönen 300 tunnor, summa 450; och om han sedan fått ett annat indrägtigare prebende, måste det hafwa skett få Nyligen, att han under den tid skriftwexlingarne rörande Lunds Akademi fördes, ännu icke hade uppburit inkomsterna deraf; men äfwen om denna tillökning ägt rum, bar den dock ide förändrat uppgiftens sanning i det hela, att nemligen Lidbeds fordne disciplar Tegner och Agardh hade wida större lön än han, och fi! detta war status cotrxerolaNär Anns märkaren ytterligare will göra Jnsändaren dementi för sin uppgift, att Agardh föpt det oms nämnda hemmanet för fyrarusende några hundrade R:dir Bo, emedan han skall hafwa gifwit 5000 Rdr B:ko, sörundrar det Jnsändaren att ÄAnmärkaren welat klandra det ganska wanliga förfarandet, att uppgifwa ett rundt tal, i alla sådana förbållanden, der icke debet och kredit jemföras. Så t. ex. felade ej Assessor Wenster, som med runot tal uppgaf att Lunds Dome fyrka borde yafwa minst twå tunnor Guld i ren beyållning; men deremot felade Kamerer Mengel, fom i en ordentlig kolkyl öfwer Domyrfang inkomst och utgift uppgaf det runda tar let af 50000 R:dlr B:kfo i stället för 50,700 R:ylr B:ko. För öfrigt behöfwes ide beloppet af wederbörandes löner, eller af hemmanets köpeskilling på tunnan eller Niksdalern uppgirwas i och för den bewisning, som skulle anbringas; annan fulständigare, eller noggrannare uppgift, än den som meddeltes, war öfwerflödig; nog af, att uppgiften lände till att styrka den trams ställning man hade för bänder. Det war dessutom hwarken nådigt eller något få lätt bewisligt faktum fom Anmärkaren föregifwer, att på siffran uppgifwa hemma nets köpeskixing; IV Jnsändaren war ej berättigad att derföre antingen af köparen eller säljaren äska en sadan res dowisning; hwilken endast wid en FJareringåsfomire kunde af wederbörande affordras. Och cfs ter den war På en gång swår att erhålla samt aldeles onödig, får Anmärtaren ursäkta, art Jnsändaren begaanade ett rundt tal, wid en i förbigående nämd transaktion. J öfrigt hade Jnsändaren en helt annan och wigtigare afsigt än att semföra Professorernos löner. Han hade den siora, att inför Nationen förklara och fästa def uppmärksamhet derpå, att fidfisket ej uprhiwaipes genom några pudlika anflig åt lärde mån för deras resor til Bobuslänska får gården. Jasändaren erkände, att Professor Nilsson är en namnkunnig lärd, och ganska förtient af pudlikt understöd, belst såsom lönlös Professor; men Jnfsändaren förutsade, att ändamålet ej på den wägen skulle winnas, samt att man i sin studerkammare kunde på fö hand uppgifwa både orsakerna tid sidfisk tå förfan, och medlen för def upphjelpande. Det war Jnsändaren betant, att Tu. SIbdebrand, en man af snille oh Stats: Rets Broder, hade fått publikt anflig för att urptäcka mer del til silens fångande på djupet. Hade man ändå, såsom wanligen, fått en liten Athandling, att dermed öka TBetenfraps:Ufademiens Handlingar, få skulle den lärda werlden, ehuru ide Staten muns nit derwid. Allting sladnade, såsom merendels, wid idel projekt. Men Jnsändaren gaf rent besked i saken; ehuru han dock ide twiflar, att Anmärkaren i den enda punkten haft rätt, att Jnsändaren icke blifwit trodd. (Fortsättes.)