Når alltså Anmärkaren kritiserar uppgiften om beloppet af Professor Agards (öneförnrds ner, skulle man wäl förmodat, att Anmärkaren beredt sig sjelf en noggrann, för att funna mes derlägga Jnsändarens; men Anmärkaren behagar blott i allmänna ordalag förklara, att Prof. Agardys lon går wisst ide upp till 800, mycket mindre tid 835; emedan tionden af dess Pa Hos rat, fom ej år af de stö rsta, fan omöjligen utgöra 400, ja icke en gång 350 tunnor. Eru r (ds nen då ide uppgår till 800 tunnor, til huru fort belopp uppgår den då? man hade wäntat denna uppgitt uf Anmärtaren, eller oc ingen kritik i tv maktspråf duga ide, aloraminst ör en anonym. Lifwäl will Jnsäncaren underrätta Anmärfaren, att Professor Agardh Har cot DÖgs sta ackord om tionden, fom nagon Prestman ervådit i hela Siiftet; ty han har minst 4 faps par dels Råg dels Korn af tunnelandet, då eljest det wanliga är ullenast trenne kappar vd den ena ofta Harra af ywart uppskattadt tunneland; således widblifwer Jnsändaren, att P of ssor Agardo bar förahundrade tunnor i tionde, intil def genom autventika dofumenter denna uppe gift wederlägges. Som Professor Ågardh dessutom Har trepundrade tunnor i Professorslön, samt bestämt etthundradetrettrosex tunnor i arrende för Prestegården, få utgår detta belopp 836 tunnor afracsgild frannemål. Beträffande det omnämnda hemmanet bar Jnsändaren 1 bes stridt, att ju Prosesso Agardh förwärfwat det geno n lagligt köp, helst klandret å def förråtjs ning wid sörstå auf ionen blifwit uti ata instantier underkändt; men pärom war icke fråga, endast om be)owet uf publikt understöd för en man, fom med 836 tunnor lön detta dyra år dessutom Hade törwärfwat fig en ganska for privat förmögenhet. Ritio su bsidii pu lici år att uppdjelpa den armar förtiensten, hwilken eljest skulle, tryckt af behofwet, duka under, att gagna det allmänna få mycket den eljest kunde. J detta afseende ansåg Jnsändaren Tit. Friis funna närmatTe hänförat under fategorien af ratio su hsidri publici. då å ena sidan hans tis terära rykte uppwäger Prof. Agardhs, och å andra sidan hans ordinära lön endast utgör 156 R:dir B:ko. Det gratial han åtnjuter fan få mycket mindre förändra saken, fom detta g.åarial år ganska obetydligt emot Professor Ugardbå lön. Jcke bestrider Jnsändaren, att ju arseende bör göras på sådane mån, fom i fin wetenskap mest utmärkt sig; det år just derföre Änfindas ren fog fig friheten uppgifwa någre orsaker, hwarfore Prosessor Friis ej mindre än någon före tjente en publif, en lysande uppmuntran. Det war likwäl icke Professor Friis, utan Protefar rerne edbeck och Cederschöld, fom Anmärkaren åfyftide. Profassor Eederschiöld år nästan den ende Prokessor i Lund, fom utgifwit en Lärobok i fin wetenskap; wäl hör man kritiker deröl wer i mjuga; men om någon skulle wåga offentligen, uppträda för att häckla den, wore Res censenten fnart bragt in absurdum, oc torde deriöre mena, att det år få godt tiga för ft fom fit. Att Profassorn i Esthetiken, Anders Lidbeck, ide äger Tegnårs snile, sublima inbilln na8 kraft och känsla, är lika wisst, fom att den sednare icke äger 2Lidbecks allt omfartande lärdom, wetenskapliga skarpsinnighet och sansade omdömeskraft. Utan twifwel har sedan Thorklids tid wid Sweriges fordna fyra Uuniwersiteter ingen Professor blifwit få mycket och få länge misskänd som Professor Lidbeck. Om wårt tidehwarf icke wore allt för mycket Pos siens, om tidens anda wore i Swerige sådan som ända til Kellgrens evok, skulle Lidbecks liusa tintes fraft, samt lugna, men oryggliga karafter kunnat anses såsom Swenskyetens representont. Mm låse den skrift vexling, fom i Araus ägt rum mellan Agardh od Lidbeck, rörande Lunds Akademi; Jnsändaren är af Agards öfwertygelse, att en indragning ej bort äga rum; men kan dock jcke neka att Agardh nästan öfwerträffides i framst ällningens styrka och flarbet, filens klasfiska wärde, bewisningens kraft och urwal, kortligen i konsten att bruka sitt wapen. dns dock är Åaardh en stor författare, ändock hade han i wiss fal rättwisan på sin sida. Men han mine strida mera med lvsande, än med starka wapen, han ryckte för häftigt fram och tems nade fin flank utan stöd; han bef kuperad, turnerad, omringad; det år sant, han slog fig ige nom med fintlighetens filtagfenbet, med förtwiflans hjeltemod; men det är owisst, om man ide med Uunpfåt femnat honsm fri reträtt. (Fortsättes.)