Altvert TI VHS 0t1 UED tt0tJiU) DGKtsbtttta DET HIVILELLU bestattningen förtjenar afwen att stå under ett slags inseende; och ehuruwäl man kan inwända, att dem, som icke wilja köpa en bok, står walet fritt, få medförde det likwäl en stor och helsosam werkan, det wore en MNatios nalwinst, om Förläggare och Bokhandlare i den omständigheten stäldes under GofsKanslers-Ems betets förmynderskap, liksom Boktryckarne i wisst afseende redan äro det; ty om de twingades att hålla skäligt pris å sine böcker, så twingades de sannerligen till sin egen wälfärd; deras winst blefwe i det hela och i längden större, och den obemedlade klassen af Rationen blefwe icke utesluten från den oskattbara fördelen att fortgå med sitt tidehwarfs upplysning. Om Förläggare och Bokhandlare woro nöjde med en måttlig winst, och icke allt för hårdt beskattade den wettgiriga delen af Nationen, skulle den till literaturens förkofran bidragande anstalt lättare genomdrifwas, att inom hwart Härad Presteerskapet, som utgör eller åtminftos ne tillhör det lärda ståndet, bildade ett Läsesällskap, der alla utkommande Swenska skrifter in: köptes för gemensam räkning. Man påstår, att den lärde Thomäus wid sista Preftmötet i Lund gjort förslag om ett slikt Läsesällskap bland Presterskapet på landet, men att han skall bafwa uppgifwit sådana orsafer till den kända saknaden i allmänhet af tidehwarfwets utkomna werk, att de skolat såra mångas egenkärlek. Wisserligen hafwa icke alla lika lärdom, eller fam: ma lust, fallenhet eller tillfälle för studier; men otwifwelaktigt år, att, om bokpriset neds sättes från fin enorma öfwerdrlft och dertill komma efterdömen och uppmuntringar, skola om få år öfwer hela Riket finnas Läsesällskaper inom Kontrakterna, hwarigenom Presterne befrias från den förebråelsen, att wara mera bekanta med det gamla AÅthen oh Rom ån med fin egen tid. Wir snillrife Tegnar (wi kalle honom wår, efter han är Swensk) skall redan hafwa fö: regått med ett efterdöme, hwari Nationen fan lättare följa honom, än i def poetiska flygt, od detta efterdöme är att hafwa i Småland föranstaltat flika Läsesällskaper inom alla Stiftets fontrakter. — Kan äfwen der, hwarest den literära kommunikationen i djupet af Götha Rikes tallskogar och flippar år aldraswårast, en få nyttig inrättning stiftas, widmakthållas oc utwiogas, då har man ett stort hopp för framtiden om Literaturens förkofran i I det öfriga Swerige. Det gifwes ett urgammalt, men kraftigt medel till Literaturens befordran, utom hwilket Sweriges bokpressar skulle hwilat i århundraden, etter åtminstone aldrig warit i werksamhet för annat än Förordringar, Kungörelser, Riksdagsbeslut, Poskillor, Katekeser eller Skoleböcker; och detta medel är, att Sweriges Kyrkor bestå tryckningskostnaden genom inköpet af hwardera ett erenplar. Genom det a medel har man i öfwersättning kunnat erhålla Koppens förträffliga werkf, men isynnerhet Medicinska böcker, hwaraf ett stort förråd finnas wid Kyrkorna. Hwad winst, fom tillfaller dem, hwilka åtnjuta ett sådant priwilegium, år lätt att beräkna efter de Kyrkors antal, som finnas i Riket. Ett sådant priwilegium gör fin man behållen för lifåti den. Detta priwilegium borde för Literaturens befordran på en gång utwidgas oh inskränkas men från olika synpunkter. Ty när en förläggare erhöll priwilegium att af hans bok skulle af: yttras ett exemplar till hwar Kyrka, borde Kyrkorna erhålla det mot hbälften af boklådepriset: ia, mot tredjedelen; ty exemplarens mängd beredde likwäl en stor winst; detta wore en inskränkning i priwilegiet; men det borde äfwen utwidgas, dymedelst aft andra än blott Theg: loqiska, Medicinska och ekonomiska böcker borde inlösas för Kyrkornas räkning, såsom hittills plägseden warit. Ty äfwen Historiska, Statistika och Esthetiska borde af Kyrkornas medel förs skaffas, men emot betydligen nedsatt pris. Inga andra böter borde undantagas än de, fom hade en irreligiös och omoralisk tendens. Ty man bör besinna, att ratio privilegii et institutio. nis år ide den, att de inlösta werken stå der för Kyvrkornas, mindre för Kyrkoråttornas räkning ty ehuru desse på många ställen dragit största brufet deraf, funna deremot Kyrkorna icke sjelf wa läsa; icke eller äro de egentligen köpta åt Presterskapet, som bör sjelf skaffa fig de böcker det läser; utan de inlösas för sjelfwa Sockneboarnas räkning, hwilka wilja tilläfwentyrs läsaref blott Theologiska utan äfwen andra nyttiga skrifter. Om alltså methoden utwidgades till inköy af de flesta uttommande mottiga böcker, men emot betydligen nedsatt vris, få borde Pres sterskapet öfwer Kyrkornas böcker upprätta en katalog, till hwilken dei Pastoratet boende Hems mansägare borde hafwa tillträde, för att emot sedel få låna hwilken befintlig bok som helt på wiss i förbindelsen utsatt tid. Derigenom skulle den literära upplysningen blifwa mera allmänt spridd; derigenom skulle of en hwar förläggare af en nyttig bok blifwa skadeslös, och författas resfallet öfwergå I Swerige från en äfwenkyrlia spekulation fill ett orbentrise uves 7 TATE