decipi. ergo decipiatur (werloen wiu oragad wio idlal7 37 ÅÅ . 4 KA 2 masa mar grymt att Nero önskade hela werlden ett enda hufwud, för att med ens halshugga den, så wore det tilärwentrs mindre grymt, att önska hela werlden en enda näsa; ty efter werlden sjelf mil dras gas wid nåfon, torde den under representationen af en enda sådan friwilligt följa med oh slätt icke proteslera. Ockjå är ju det representalifwa systemet på moden, få att äfwen häruti more werlden konsequent. jr Dt gifwes också ett slags läsare, fom til en tid hänga näsan öfwer boken, ett slags plugga: re, som låfa blott för fina examina och fin befordringstur; sedan sälja de fina böcker; oc köpa der: före all den granniåt, fom erfordras för att göra lyda i werlden. . Det gifwes ett annat flagg säsare, eler rättare föpare, hwilka skaffa sig adt hwod fom uts fommer, men endaft läsa böckernas titelblad, och derpå anordna de sitt bibliothek med mycken precis sion; men de äro ofta hindrade af emdetsgöromål eller fin efono ni eder fina resor att jul sjelfwe begagna det; deck låta de med Mäcenat skt ädelmod somlige literatörer draga fördelen deraf. Genom sådana mån, bwilsa högakta htudierna, utan att sjelfwe idka dem, år det som Literaturen I Swerige ånnu nåtorlunda har bibehållits i flor; eljest skulle den längt för detta Hafa gått under. Men priwata personers uppmuntran werkar ännu mindre ån Regeringens. I Konung Carl den 11:tes oc 12:tes tid blef den Forn-Norditfa Literaturen mycket uppmuntrad. Betantom udega nast under bwilken tid de Göthiska Sagorna utgåfwos, för att derefter beddina till hwuken geud den iteratur uppmuntrades, fom med skäl kunde kallas fosterländsk. Sedan den tiden hafwa wi knappt haft annan, än en Sfmwerfåttningg-Literatur, hvilken få förderfwat fpeåfet, alt man t. ex. på hwar annan fida får läsa sitt regelmässig, planmässig, rättmässig o. s. w. utan att man ens welat befinna språkets analogi, då ollmänna språfdruket i många hundrade är slkrifwit råttmåtia od if. rättmässig. — Om sådant endast fanns i öfwersättni guc, more det ett bewis, ott sjelfwa frråfet icke bliswit förderfwadt; men läsom de författare, soen rallas klassiska, och wi skola fd a på få mycket mässig, att man lätteligen skulle tro, att deras sörfattaredana tillpörde ett lidehwarf ide af guld eller silfwer, utan af messing. Under wår nuwarande Regering uppmuntras läkwäl Literaturen nästan med samma fofterlånds sta nit som under de fordne Carlarnas. Likwål tror Jnsändaren, att många herrliga manuskripter, färdeles i Faderneslandets Historia, icke få fe dagsljuset, emedan de ide blufwa teyckta på Siatens bekostnad, fom under Sweriges mest lysande period, Tryckas sådana werk på Statens betounad, funde förlaget lkwäl blewa godtqjordt, om ån erenplar skänktes til alla Arndemier, Gy nn isier, e kolor oc större Bibliosheker i Riket. Det befordrar äfwen Literaturen, att Regeringen understdojer lärde mång utrikes resor, fårom då fordom en Jöns Elofsson, en Henrik Benzetius, en Daptoerg, sedermera Gefwe, Riksråd om Fältmarskalk och flere, fingo resa på allmän befojtnid, — snnu i dag undersiödias tärda mår på detta fått i det faltga Danmark, Den beundrang.vtrde Piofessor Rask har cest i Jndien för almänna medd, och bar samlat en owärderlig skatt af manuskripter för den Jndisk Literaturen, ehuru många af dessa manuskripter, fåfom flera tufende år gamla, äro förs fattade på längesedan utdöda jpråf, fom sjelfwe Brahminerne icke förstodo. — Roligen år prafts werk utfomunt örwer Grekland, utgifwit af en Dansk, fom erhålit of fin N-gering erforderlig summa ide blott får resan, utan äfwen för Praktwerkets utgifwande. — Sådan upp nuntran fanns årmins sione ide i Swerige för 20 år tillbaka. Jnsändaren har känt en yngling fom redan wid 18 års ålder mål befont med 12 språk, hade för afsigt, att genom en resa till Orienten förkofra fig i Sters ländska titeraturen. Men ban kunde hwarfen genom fig sjelf eller genom fin slägt bringa det ders hån, ott mid Carolinska Akademien i Lund erhålla ett Kongl Stivendium ens på 5 R:dlr R:jlo eler 20 Daler Sifwermynt, hwilka Stipendia Regalia skola wara ett hugneligt surrogat för det fordom wälgörande Lommunitet, fom til de Studerandes obotliga skada blifwit moragit mid Lunds Akas d mi, men hwilfet Coma unitet ännu war flor i börian of sjuttonde seklet, emedan Biskopp Anders Ryoyzelus i fin Biskoppskrönika åttonde boken p. 45 skrifwer om Andreas Rydelius, att han blef sänd til Lunds Akademi, til att der med fina mogna studier gagna Akademnska ungdomen, samt att han gotde detta såsom Adtjunetns och sedan Communitiris Prep sus. med många 3 me fe telig a nytto i tio år, til thes ban med Kongl. Fullmakt den 20 Maj åt 1700 ölef Professor Philosophiä Theoreticä, samt om Henrik Benz lins p. 45 on han år 1719 blef mid Corolinska Åkademien Preposirus Conmunitutis od ertra cdutartus Prof Bor, Denna indragning bar landt de studerande tid mycken skada 1:o i affeende på ett för hel