C—lUtl foul lov 43) Dock Kamerer Mengel sitter nu en mäktig förwaltare wid ett nytt werk. Helgedomen har kommit, wisserligen ide i profana, men, såsom Assessor Wenster kallar det, penning es wana händer. Dock år Han ide annat ån Jnspektor, det år en tjenare, och då han tyckes finna fig särad af en collision med Tit. Wenster, borde öfwerlägsenheten ide beledsagas af det förakt, fom Tit. Mengel behagat tilldela en literat man, derföre att han tillika förstår musiken. Äfwen hår bör man föra Tit. Mengel till ordningen, Hwad insigter besitter Kamerer Mengel utom den, att föra wanliga räkenskaper? Kan han, såsom Tit. Wenster, bestyrka grunderna derför utur Algebren? Wid hwilken Akademi har Tit. Mengel tagit examen antingen såsom Pyhitosop)tä Migister eller såsom Furist? Och om han tagit någon examen, har det då skett hos Christne eller Judar? Mär Assessor Wenster kan de flesta Europeiska språk, och dertiil med de lärda, få frågas Tit. Mengel, om han fan eller någonsin kunnat annat spräk ån sitt modersmål ? ÄÅndor wågar Tit. Mengel föreslå wanligt skolsteaff, såsom af Tit. Wenster särskilt förs tjent för bristande moralisk bildning. Att Tit. Mengel saknar den literata bildningen, är upplyst. För att winna den, bör menniskan underkasta fig skoletwånget; och i anseende tid Assessor Wensters öfwerlägsna funifar per, wille man föreslå Tit. Wenster säsom Kamerer Mengels läromästare. Huruwida rättselse äfwen borde meddelas Tit. Mengel i moralisk bildning, derom kunde åtskilliga förwaltningågres nar lända till efterrättelse. När man således betänker den ofantliga skillnaden emellan Assessor Wensters ohh Kamerers Mengels bildning, få må man med skäl häpna öfwer den sednares förs mätenhet, att wilja anse sig wara förmer än den förre, ändock han icke år annat än en tienas re, endast derföre att han förwärfwat en betydlig rikedom genom besparing af sina förut nog knappa sönetinkomster. OM äfwen om Assessor Wenster ide kände annat än musik, har det då icke mera wärde, förtienar det ide störce aktning att idka en skön konst, än drifwa en mekanisk subalternförrättning!? Men om deremot Tit. Mengel skulle sjelf finna fin befattning ide wara subordinerad utan ganska sjelfständig och anordnande, så wore dock ett sådant förhållande stridande emot lag och författning; och måste enligt gällande prejudikat icke räcka länge för DHDomfyrfos Infoekftorerne, sedan de öfrige SKurfosFufnaeftorerne i Lunds Stift blifwit aflägsnade och deras tjenster indragne. — Det är en faktisk sanning, fom genom Utdrag ur Kyrkostolarne skall ledas i bewis, att, få långe KyrfosInfpeftorerne förwaltade K yrkornas medel, woro Kyra korna både fattige och illa hållna, men att inom tio till femton år efter Kyrfosänfpektorernas förafskedande blefwo de flesta Kyrkor i Lunds Stift försatta i godt stånd och samlade tillika kapitaler. Detta är en faktisk sanning, hwilken skall äfwen genom Adels: och Bondeståndet blifwa föremål för Riksens Ständers pröfning wid nästa Riksdag. Derefter skola wäl ock rättsinnige män uppstiga till undersörning, hwarföre Lunds Domkyrka, trots sina stora inkomster, äger fas pitalet o enligt Tit. Mengels kukyl, od kan aldrig bespara en summa till ett nytt Örselwerfk. ngen bestrider, att ju Tit. Mengel, änskönt han icke är literat, dot år en förståndig, redlig och rättrådig man, samt dertill sparsam både för fig oh Domkyrkan. Men når man siyrkt och wisat, att de öfrige Lunds Stifts Landkyrkor aldrig funde förwärfwa något, innan Pastor sjelf blef Kyrko Jnspektor, få förmodas, aft giksens Ständer äfwen wåga det försöket och uppdraga Domprosten och StadesKyrkfoherdarne att förwalta Stadskyrkornas medel med biträde af en Ledamot i Kyrfos Rådet under kontroll af Dom-Eapitlet och gandsKontoret: då, O Swea Folk! skall du förnimma och erfara, att Lunds Domkyrka inom tiv till tjugo är skall blifwa ganska rik, att en förträfflig Orgel snart blifwer anskaffad dill Kyrkosångens ledning och andaktens höjande, samt att det öfwerskott, som icke erfordras för Domkyrkans anständiga underhåll, fan blifwa genom Konungens Nåd och Riksens Ständers beflut anordnadt tid Lunds fattiga med ruin hotande Universitet, till hwars upphjelpande man tyckkes icke bafwa kunnat pås hitta något lämpligare medel än indragning och amputation, lift Läraren, som då han skulle bota frost i näsan, skar den af, för att sedan förwara den i spiritus vini, såsom en mårts RK 6