ändamålsenlig administration af Passevolansmedlen, genom mötens indragning ENL er funna anställa större fufts oh öfningsläger ett annat år 2 Gagnet för trupp och Befäl af desse lustläger torde wi aldeles böra öfwerlemna till Befälets bedömmande, om det ock skulle synas för profana ögon twifwelaktigt, hwem som deraf hämtar största gagnet, truppen eller Komsa missariatet. i Monne föreningspunkten för deffe stridige elementer icke anträffas, då Paffevolansafgifs ten wäl på öfligt fått årligen utgår, men blott till hälften af nuwarande beloppet, således andra hälften såsom obehöflig förswinner, och Ständernas res vifionsrätt erkännes! Om de betalandes direkta kontrolleringsrätt genom Ständerna skulle innebära något mote bjudande för Militår-Befälet, få måste desse betalande åtminstone tilläggas en indirekt, hwilken uppkommer genom öfwertygelsen att deras Passevolansbidrag icke utgår till större belopp än hwad som kan åtgå i massa taget och med den sparsamhet en administrator är skyldig iakttaga wid förwaltningen af de skattdragandes kontributioner. Mången kan wara okunnig om till o med benämningarne eller de särskilta rubriker, under hwilka jorden, serdeles ett Rusthållshemman, tryckes i beskattningswäg. Sparsamhet år således oundwiklig för innehafwarnes häraf bestånd, så wida det icke är nödigt att under djupaste fredstill stånd utblotta den förmögenhet, som då borde samlas till styrka i behofwets stund!! Att beklädnadsafgiften äfwen fan minskas år ite ringaste twifwel underkastadt, beh Sf: wer således ide ledas i bewis. OM fan beklädnaden, med mindre kostnad och efterapning från andra nationer, bli beqwämare, waraktigare och mer i öfwerensstämmelse med helsans bemwarans de i wårt oblida klimat, om t. er. ett utbyte göres af jackan eller fracken mot en fort råd efter samma modell fom stabens hos H. K. H. Kronprinsen; då, genom magen s föras rande, många nu upptagne platsar å siukhusen torde få frå Iles dige. Ett prydligare utseende, om detta just är nödwändigt, winnes med kantningar, escharp och epauletter m. m. Hatten år mindre dyr och förwarar naden bättre för regn ån den Pola ska tschakoten. Förändringar böra undwifas helst få ruinerande fom förändringen wid Smås iands Hussarer, och defektsedlars utgifwande aldrig bero på en Korporals godtycke. Om KomvpagnisEheferne finge uppbära hälften af den nu utgående bes klädnadsafgiften mot förbindelse, att under Regements-Chefernes tillsyn answara för karlens beklädnad, twingas man, med Swenska Officerens förträffliga esprit, att bli öfwertygad om tillräckligheten af beloppet, karlens goda hållning och Rustkammarens kompletta tillstånd. — Man wil härmed icke hafwa sagt, att Regements-Eheferne uraktlåtit att iakttaga all den sparsamhet, som på dem kunnat ankomma; twårtom erkännes detta hafwa inträffat hos någre, hwarföre de ock särskilt tilerkännes medborgarens fullkomliga högaktning, om oc detta erfåns nande hittils warit tyst; men för det att RegementaEhefer få måhända I ett annat förhåls lande fill det högre Befälet, will man föreffålla fig, att karlens wård på närmare håll borde, äfwen i beklädnadens hela omforg, hwila på KompagniszEhefen. Ett omsorgsfullt undwikande att ide onödigtwis skämta med de skattdragandes ans strängningar har altid åtföljt Officeren wid de indelte Regementen, då han blifwit lemnad åt sig sjelf; han är en medlare mellan Rusthållare och karl, och wanligtwis en incorruptible Vurya man med ära och tro. — Genom framläggande af beklädnadsfondens och munderingens tillstånd der, hwarest den wisar det sörmonligaste resultatet — fom ock framdeles skall ske — blir möjs loherfsttis en förminskad utgift synbar äfwen för den fom icke will efter förmår skåda på tfåna gre afstånd. Man har dot ingenting emot att beklädnaden hwilar på Regementets Chef; men då måste, i unseende tid eft supponeradt annat förhållande fill öfwerbefälet, BekflådnadssDireks tionernas sammanfättning undergå en reform. Den utgöres för närwarande af Landshöfding, Regement3-Chef och twå Kaptener — summa 4, men endast af twå Rothållare. — Man må wäl icke på spe wilja påstå, att Landshöfdingen föreställer Rothållsintresset, då kan man lika wäl på alfwar tro det wara en dimåre — således borde wäl Rothållarnes antal ökas till 4, på det att mågen må wara i jämwigt. Rothållarne äro eljest lika öfwerflödige personer i dets ta plenum, som Kaptenerne lära wara det wid penfionssregleringen, sedan Öfwerstarne hämtat