den dock icke i något Theologiskt system finnes i bestämda formler antydd; så stämma dock alla öfwerens i den omständigheten, att ett offentligt annamande af den hel. Nattwarden bär wittzs nesbörd derom, att man bekänner fig tif den Christna Kyrkan, samt tror på syndernas förlås telse, förwärfwad genom återlösningen och tillämpad genom bättring en. Att det Lutherska bes greppet om den hel. Nattwarden likwäl är det rätta, bewises deraf, att det mest Sfwereneftåms mer mes Christendomens ide, fom är andlig, öfwernaturlig, mysteriös, då således CEhriflendos mens hufwudkarakter äfwen måste gifwa fin stempel åt sin högtidligaste Religionshandling. Att ytterligare alla de, som rent af förakta den hel. Nattwarden, äro ochristne, bestyrkes ej blott af den hel. Nattwardens höga, gudomliga beskaffenhet, ursprung samt menniskoälskande åndas mål, utan äfwen af erfarenheten, emedan alla de, som förakta den hel. Nattwarden, plåga was ra farliga medlemmar i samhället. Måtte emedlertid den uppkastade frågan medföra den hälsosamma werkan, att Preftes ståndet lifligt inser och kraftigt behjertar Revifionen af 1686 års Kyrkolag! Men måtte också Rerisionen deraf blifwa en werklig förbättring, och icke en halfsupplyft förwridning. Ämnet år wigtigt; ty det angår den stora frågan om gränserna emellan den andliga och werldsliga makten, hwilka ömsom inkräktat på hwarandra: en fråga, som i synnerhet i wår tid bör med moderation behandlas. Wisserligen har icke wårt fädernesland öfwerflöd på skarpfinnige sjelf änkare, men der de finnas, böra deras råd ide föraktas. Då Redaktionen i N:r 29 af denna Tidning såsom skäl för införandet af frågarens ans märkningar wid det erhållna swaret uppgaf det wälkända ordspråket: jamais sottise a demi, tror Red. sig derigenom bafwa för hwarje läsare, som will fatta rätta meningen häraf, nog ty ligen tillkännagifwit, att den anser ifrågawarande twist ide utgöra ett passande ämne for ea offentlig afhandling, samt att Red. således rättast förfarit, om den aldrig tillåtit frås gans införande. — Refultatet af den widlyftiga skriftwexlingen har ei blifwit eder möjligen funnat blifwa annat, ån hwad hwar och en, fom gör det minfta anspråk på kännedom om andan i wår Religion och Statsförfattning, på förhand bort känna, nemligen att man ide ges nom yttre twång kan eller bör förmås till en få religiös handling fom den beliga Nattwarden, för hwars wärdiga begående sjelfpröfning är föreskrifwen såsom första wilkoret. Den sanne Cbristne går ej til Nattwarden endast för att öfwertyga werlden att han är en Christen och ide en Jude, Mahomedan o. s. w. Wore förhållandet sådant, få medgifwes gerna, att werlds sliga tagen kunde bjuda, det ett sådant bewis producerades på wissa tider, ehuru något nyttigt ändamål dermed swårligen fan tänkas. — Adt hwad Guds och wår derpå grundade borgerti: ga Lag i detta afseende stadga, måste således anses såsom uppmaningar, men aldrig såsom åsoftande Yttre twångsmedel. Der medborgerlig frihet gifwes, der måste äfwen fammetefris den respekteras. Den förre fan ej frodas utan i förening med den sednare. — Frågarens nit, Så saken från denna, fom mi tro, råtta synpunkt betraktas, fan således wisserligen ide kallas berömwärdt, i synnerhet då man öfwerwägar sättet, hwarpå det sig uppenbarat, emedan man då lätt fattar den öfwertygelse, att någon för sjelfwa saken främmande afsigt warit rätta driffjäädren dertill; men å andra sidan behöfwer man wisserligen icke med Tit. Lekman anse det såsom något försök af wigt till återinförande af Hierarkien, ehuru det sannerligen icke wittnar om en rätt aktning för mensklighetens högsta ideer. J wår tid behöfwer man ej frukta att få fe Statens Styresmän klädda I Presterlig skrud. Wäl utgör bhos of ännu Prestståndet fjerdes delen af Nationens revresentation, ehuru denna werldsliga förrättning, äfwen få wäl fom mången onnan kanske lämpligare kunde öfwerflyttas vå andra dertill prioriterade meds lemmar i samhället; men få långe af wårt Presterskap endast den obetydligare delen följer på flåpråg efter upplysningens wagn och många deremot med frisk och kraftig arm kunna rätt hålla def; tyglar, behöfwa wi ej frukta, att någon medlem af detta aktningswärda stånd skall göra sig skyldig till den förebråelse, att på fullt alfware wilja tillgripa yttre twångsmedel der endast underwisning, uppmaning och öfwertygelse med hopp om framgång kunna werka. — Den, fom af de under skriftwerlingen anförde lagställen ej blifwit nog upplyft, bänwises til Kongl. Brefwet d. 3 Maj 1770, deri Nattwardsgången säges aldraminft tåla twång. SR oh