— ——6— — — —62— AAA —— Jemte löfte om meddelandet af flere wigtiga dokumenter iden mårfmårdiga Filcenffa arfstwisten hafwa nedanstående adress til Redaftionen af Tioningen Granskaren om bref från Jonas Fileentil CommercesNRådet Paul Edward Filsen blifwit insände, hwilka Redaktionen för närwarande tror fig böra införa utan alla egna anmärfningar, helst ämnets wigt fordrar bås de en närmare kännedom om fafen än Redakttonen ännu hunnit inhämta, och en större widlyfs tighet ån utrymmet i wår Tidning denna gång tillåter. Till Redaktören af Tidningen Granskaren! M. H.! Ert swar å mine tid Er framstälde frågor föranteder til följande anmärks ningar. Ni beklagar Er, att genom walet af en annan Tidning för införande af frågorne, desse fått en mångdubblad pablicitet emot Eder af mig, som Ni fäger, klandrade Artikel, införd i Ert A H.! MN har ju från första stund Filsenska arfstwisten gjordes anhängig, ensidigt ins skränkt Er tid åberopande om införande i Ert Blad af Swarandernes Skrifter, derwid Ni oupphörligt, under utöste otidigheter uppträdt såsom en ifrig förfäktare af desse Swaranders, i Edra ögon, så rättwisa sak. Ni började ju med detta förswar och desse utfad, innan ens frå gan wio domstolen förekom. Säg mig M. H. huru kunde wäl Ni, som förmodligen af Er förbehållne wigtige skäl handfat ur denna ordning och icke ens lemnat mig såsom Kårandera nes Ombud i fred, ett ögonblick göra anspråk på en granlagenhet å min sida, fom endast egnas den Owäldige Publicisten oh således i närworande fall skulle hafwa warit ända till ytterlighet malplacerad? — Att Ect Blad M. H. icke äger någon särdeles publicitet är wisserligen för AA men — medgif mig, hwad wäl ingen lärer neka, att Ni här har att ensamt skylla Er sjelf. Min adress til Er M. H. war öppen. Det berodde ia of Er att swara eler ej. IViås serligen war det Er rått att yttra Er om Filsenska arfstwisten — men Ert afwikande från Trydfrihetsskagen och Ert åsidosättande af all sans — alt fog i uttryck, hafwa inför almäns na omdömet, jag är wiss derom, längesedan stämplat det rätta wärdet af Edra anmärkningar, hwilka, få wäl fom swaret å mine frågor, äfwen inför den mindre upplyste, aldrig funna ans taga någon annan benämning än, i det minsta sagdt, obetänksamma och ilskna utfall. Den syndabekännelse Ri gör, att Ni hwarken tillwitat mig hafws uppwiglat den i Edra ögon få förfärliga Fileenffa arfstwisten eller att Ni å mig önskat fwårt answar: — Ert ers kännande, att Ni haft för afsigt att afskräcka hwarie Ombnd från fullföljande af Kåranders nes talan, samt rill slut Er fräckhet, att, emot bättre wett och sanna förhållandet, förneka all kunskap derom att JuftitioFolegium och Förmyndarekammaren nekat käranderne rått att höra wittnen, må gjerna qwarstå för Er räkning, utan aft annorledes widröras, än att jag här ans ÅA den artikel, fom föranledt mine frågor, oh de Allmänheten genom trycket meddelade handlingar, M. H. Mi år i sanning rask, och måtte göra ett stort anspråk på stöd of Ert ryggwärn. Ri erkänner det Ni vttrat, att Kärandernes Ombud, efter all anledning, wid sakens utförande