3:o Ehuru den lärde Professor Dahl i Upsala ansett det för en skada för Swenska tungomålet, att språkbruket aflagdt de gamla kasus, få tilltror Jnfändaren sig ide att bestämdt yttra fig, huruwida de i den gamla Bibel:verfionen befintliga kasus (t. ex. menniskomen, Gudi, Herranom, o. s. w.) böra i den förbättrade bibehållas eller ide, Deröfwer borde BibelsKom:s missionen ej få efter godtfinnande besluta, utan Swenska Akademlen, stiftad för Språkets ods ling, hwartill den oc n ycket bidragit, bör förordna, huruwlda desse ändelser i nominala casus böra bibehållas eller för altid borsläggas. DÅ BibelsKommigfionens Jnstruktion antyder, att ordens ändelser och Grammatikaliska böjelser böra med warsamhet widröras, såsom antagna I andliga skrifter, samt uti Allmänhetens minne fästade, kan likwäl ett halft sekel hafwa werkat en förändring, öfwer hwilkens giltighet ingen annan auktoritet än Swenska Akademien År bes rättigad att dömma. med kraft af lag för språket. Denna åsigt winner ej de Upsalienske PeätesMIN bifall; men huru länge skola de bibehålla sitt priwilegium att förderfwa pråket. 4:0 Då Bibel versionen ej bör i grund omarbetas, utan enkannerligen förbättras, enligt Jnstruktionens utttryckliga föreskrift, fon och bör Herrar Rogbergs och Winboms förslag ide ans sagas, att Herrar Duum virer men ide en VBibelsKommiefion skola besörja werfet. Deras upp: gifna skäl, att det sednare år ett befaldt, hoptwingadt eder på en slump sammanfogadt cvompags niskap, men att de förre en enda, i grundåsigter consequent, i intellektuelt och religiöst hånfes ende likbildad person, som frambringar ett helgjutet, af samma anda genomträngdt, och på cousequenta tolkningsprinciper grundadt werk, gäller i ena afseendet blott få wida Bibel Koms missionens Ledamöter ide woro sitt wärf wuxna, men i andra afseendet endast få wida det wore fråga om en aldeles ny Bibel:verfion. DÅ passa twå öfwerspände Schillingianer ihop, hwilka wilja arbeta efter de Wettes åsigter, fom wisst ide äro öfwerensstämmande med Chris stendomens anda, såsom den snillrike Bergawift bewist i fin förträffliga kritik, ehuru åtskilliga ins stränkta hufwuden ide fatta styrkan af hans bewisning. Men: tidens karakter är sådan, att antingen bör man aldeles låta bero wid sakens närwarande skick, eller oc bör ingen omar betning, utan endast en förbättring af Bibelbverfionen företagas. DÅ endaft det felz aktiga rättas, hwadan allt så det felaktiga först bör uppgifwas, kunna inga olikheter i åsigter och principer medföra något äfwentyr för den bibliska sanningen, samt för den trons om skriftens analogi (analogia fidei et scripturxe), som Jnstruktioren anbefaller i 2 F. od 3 Momentet. Det kommer då hufwudsakligen an derpå, att Bibel:Koms nisfionen beflår af mån, fom känna fin fak, äfwen om de ide tillhöra särskilta Filofofiffa eler Theologiska sekter; då är man mindre belåten med Tuun virer ån med Triumvirer, och med desse mindre än med Decemvirer, emedan hwar af dem bör äga att uppgifwa de ställen, han anser wara oriktigt öfwer satt a, hwarefter rättelserna, jemförelserna ech revisionen funna minst på 2:ne år werkställas, belst om en hwar af BibelsKommisfionens Ledamöter efter Hf werenskommelse åtog sig revisionen af särskilta Gamla Testamentets böcker. Ty någon Swensk eller Tysk individualitet bör icke sökas; det år biblens allmänna anda, fom bör mwara revifios nens föremål. (Fortsättes.) ———ep— — —— — ——— ———ac —