Och när af fömnen ögat slutes stilla jag drömmer mig i dina armar suten och sinnet sorgbelastadt hwilar sig, af kyssars nektar ren odödelig. — så drommer jag tillbaka — ljufwa willa! — en minnet utaf Gudars sällhet ujnten de flypda dar, de sdise bei Wi mihur kan du fordra att jag glömmer dig? W0—2 U U