vUDULUD UVDb — — —— Utdrag af Protokollet, hället inför Kongl. Maj:ts oh Rikets Götha Syof-Rått i Jönköping den 15:de Januari 1827. ä (Slut från N:o 20.) m wår uppmärksamhet rigtas åt de tecken, fom wisa sig i klarnad gestalt, så stundar kanske snart en för Lagfarenheten och dess utöfning wigtig händelse. Den wäckta och i wissa hänseenden beswarade frågan gäller, att utarbeta oh antaga ett system, bwilket i flera fal är motsatsen tid de juridiska meningar, fom lefwat under flydda sekler och dermed allmänna opis nionen warit införlifwad. Swårt torde det bli, aft inympa någon del af dessa nya Theorier på de urgamlas hårdnade stam, att länka det praktiska bemödandet derefter, att fordra af de till en wiss tjenstgöring inöfwade Embetsmän, det de kunna uppfatta föreslagna lärors högre betydelse samt att hos opinionen bereda hekantskap mer sanningar, den hon ej känner, och icke heller kan rätt bedöma; men man kan billigtwis hoppas, att en lycklig fortgång skall följa; ty kunnige och redlige män hafwa ägnat en långsam och diup forskning åt Lagstiftningens 1wea tenskap, samt derefter afgifwit yttranden, hwilka blifwit i wisst hänseende hyllade af högsta Makten; och dessutom hörer det till tingens naturliga ordning, dels att allt skall fortgå, fruns dom långfamt, men dot säkert, mot fullkomnande, dels ock att ideerna måste omwäxla och i fin mognad medföra allmän winning och ett wälgörande inflytande vå famhålssformationen; wi åter, fom tillhöra den judiciella corporationen, böra wisserligen begrunda en ny Qagföråne dring, icke blott såsom en omfattande princip, utan äfwen med hänsigt till dess anwändbarhet och inflytande wid wåra Embetens utöfning. Men mig synes som wore det wår skyldighet tillika att: godkänna ändamålet, fom åsyftas, och att förswara de utwägar, hwilka skola befors dra detsamma, icke just derföre att sådant kunde wara sectiskt billigt, utan snarare af orsak, att ingen må undandraga sig skyldigheten att uträtta allt det goda, hwartill området af hans förs måga Iemnar tidfåde. . Forbom brukades någon gång i inträdestal att utweckla den egna meningen om andras skyldigheter, att kungöra högt uppdrifna anspråk oh att antaga formen af Läromästare eller granskare; jag älskar icke ett dylikt fått i allmänhet, och för tillfället wore sådant både Sfroces flödigt och föga passande. Men deremot finner jag att några allmänna betraktelser stundom böra framställas, utan att något anstötligt ligger deri, samt äfwen, att versonligheten icke må bli förglömd. Man får ej blygas, att öppet utfåga fin trosbekännelse; ty hon antager en oren tendens den stund allmänna granskningen more fruktanswärd, och Embetsmannen snarare än andra må för ingen del omgjorda sina ideer och sin person med ett bemlighetsfullt skick. Jntet bör hos honom blifwa isoleradt. Det är alltså förenligt med en dylik öfwertygelse, då jag öppet förklarar, det jag känner widden af mina åligganden, swårigheten att rätt och ändamålts enligt fullgöra dem, att jag jemwäl wet, i hwilket förhållande de samma befinnas till det måls de, fom tillkommer mitt Embete, oh att jag styres af en fast wåälja och ett rent uppsåt att nyts tigt anwända den förmåga jag äger eller Tan förwärfwa. Men denna wilja blir utan kraft och ändamålslös, om jag ide får påräkna hos mine Herrar Kamrater ett werkligt biträde; jag bes höfwer råd af den pröfwade erfarenheten hos de gamle och ansträngning i arbetet hos de yns are. Wåra förhållanden äro för öfrigt från i dag sammanwäfde till gemensamhet och wåro åsigter böra äfwen blifwa det; wi sträfwa alla för samma höga bestämmelse. Målet ligger wäl långt bortom wår synkrets, men en hlick, full af glad förhoppning, bör likwist rigtas ditåt, efter som allt i den lefwande naturen måste fortgå under ett oupphörligt stigande; hvar fen den enskilte mannen eller någon Corporation får wara likgiltig, utan twertom lyssna til allmänna röstens billiga fordringar, och det medförer winning och båtnad tillika, icke allenas att tillse, huru upplysningens ström framlöper, och samla af det anwändbart nyttiga, fom Ms fer upp wid stränderna, utan äfwen att uppmärksamt bedömma werldshistoriens anwisninga för att antaga hwad godt är, utan wägledning hwarken af ensidig kärlek till former och menin 0( 4 .2 A. ACLAUOG Aff AM