6—— — AC DSCSC8m Utdrag af Protokollet, hållet inför Kongl. Maj:ts ach Rikets Götha Hof Rätt i Jönköping den 15:de Januari 1827. Sedan Kongl. Maj:t den 19 Setober nästlidit år i nåder befordrat Herr Hof RÅttd RÅ det och Riddaren af Kongl. Nordstjerne Orden, Högwälborne Friherre Abraham Leyonhufwud til President i denna Kongl. Hof: RÅtt 3 få hade Herr Baron otb Presidenten låtif tilfännagifs wa, att han i dag ämnade tillträda utöfningen af det honom sålunda nådigst anförtrodda ems bete; och blef herr Baron och Presidenten af sådan anledning med bruklig högtidlighet emottas gen, och sedan Kongl. Maj:ts nådiga fullmakt blifwlt uppläst, efterstafwade herr Baron och Press fidenten med hand å den Heliga Skrift, Tros od Huldhetås samt EmbetgmannaszEdeny bmwarefs ter herr Baronen och Presidenten yttrade fig på följande sätt: ; TJjugotmwå år hafwa flytt under wärlande skiften, sedan jag härstädes inwigdes till tje nare i Rättwisans tempel, och jag igenkänner med tacksamhet omkring bordets rund åtskilliga af de Herrar, hwilka bewiljade mig inträdet. Jcke anade jag då, och önskade ej heller, att wid utdelningen ur Lyckans hjul, få på min lott det wigtiga Embete, owilket jag, efter en huld Konungs utmärkta nåd, nu emottager. Mu inbillnina war icke i den måhn utswäfwande, utan rigtades i frilla förhoppning mot ett mål, som wisserligen ide äger med Presidentskapet lika bes tydenhet, men ej heller dess högre förbindelser och mångsidiga omsorger. Försynen, som aldrig tar råd af den enskilta wiljan och sällan af den intellectuella kraften hos fina gunstlingar, be: slutade likwäl annorlunda, och det är min pligt att följa den wäg, som blef utstakad, äfwer om jag med farhåga beträder honom; men ofta, och äfwen i denna stund, förnimmer jag er röst i mitt inre, som frågar, hwarföre få skett? od hwarföre jag snarare än hwilken anna ibland of, kallades till Chef i ett Embetswerk, fom räknar nära twenne sekler från fin födslo dag, och hwars obestridliga, fast än någon gång misskända anseende hwilar på en llka åldri och samwetsgrann wårdnad om det hellgaste menniskan kan underställa till andras pröfning dock detta hwarföre, i sin andemening, är iu blott några bland stafwelserna i Lifwets gåte hennes upplösning beror icke på mensklig förmåga, och jag bör följakteligen ide forska derefter.