grund li werkligt factum, wore det lika så answarigt för Embetsmannen, fom i motsakt fall underkasladt answarig påföljd för Redaktionen om den ej gitter göra det samma bewisligt; men lika litet fom Herr Baronen och Presidenten af Klinteberg är skyldig tid wäld och mannamåhn, lika litet har Redaktionen anklagat och smädat honom derför; ty då jag nämnt att Tit. Volls mar war en af LandsHhåfdingesEmberet i Malmö understödd Lagsökare, få har jag dermed intet annat tillkännagifwit, ån att Tit. Wollmar, då han lånte tid tröge betalare, mot dem behöfde anwända Lagsökningswägen, ide wid Domstol, utan hos LandgsdfdingeeEmberet; och fom han fått 2andgshöfdingesEmbetets handräckning, har han oc dymedelst blifwit af Landåhdåfdinge:Ems betet understödd. — Att begära LandsHhöfolngesEmbeters handrädning och få densamma till sine fordringars indrifwande, det är att wara en af samma Embete understödd Lagsökare. — Sar tror wisserligen Herr Baronens och Presidentens uppgift, att Audttör Wollmar oftare än def Lagsökte Gäldenärer warit klagande part, men det oaktadt är jag öfwertygad aft Qerr Baro: nen och Presidenten ide brukat wäld eller mannamåhn derwid, utan med fin Embetehandräck ning understödt dess Lagsökningar, så wida de warit ostridiga; ty det är Konungens Befallnings hafwandes owilkorliga Embetsmannaskyldighet, att understödja de Lagsökare, fom förete Laglig skuldfordringshandlingar. — OM fom Tit. Wollmar haft fordringar äfwen utom Länet, ha han warit i Lagsökningswägen ej endast understödd af Landshöfoinge-Embetet i Malmö, atar äfwen af andra Lands-Kanstier, dot förnämligast af det i Malmö, emedan Tit. Wollmar Malmöhus Län hade mästa och största fordringarne; och får jag äran å nyo upprepa, att mit yttrande, det Tit. Wollmar uti sina Lagsökningar warit af LandehöfoingesEmbetet underfiddt få mycket mindre fan wara ett tiumäle och en smädelse, fom jag är af den oförgripliga tanka att handräckning derwid warit LandshöfdingeeEmbetets owilforliga skyldighet, då det såsom Execv tor enligt wår Lagstiftning har under sin befuttning alla skuldfordringsmål, fom icke äro twist ga; och då jag på detta sätt wisat oskulden af mitt uttryck och förklarar att jag icke anse Landsbhöfdolnge:Embetet i Malmö wara skyldigt till wäld och mannamåhn, eller haft för afsig att på något fåt! smäda detsamma, hoppas jag blifwa fri från en anklagelse, hwilken i någe mifförstånd lär hafwa fin upprinnelse. Helsingborg d. 22 Now. 1826. J. Torell Som upplästes, och afsiår Torell från widare yttrande i detta mål. (Fortsättes uti det detta Nummer åtföljande Bihang.) opr . esata åÅtde DPraonina hen es Februari utkommo följande Mur