Några Anmärkningar wid den i Hefingborgs:Poften och Malms Tidning förda skriftwexling, rörande den för mord tilltalade förre Qwartermastaren Broms. (Fnsände.) Jnsändaren har aldrig fett hwarken den mördade Donner eller def mördare, och ledes altså lita litet af wänskap, fom af bat, utan endast af nit för rältwisa och medborgerlig fås kerhet. . De, fom kände framl. Landtmätaren Donner, påstå likwäl, aft han maren hederlig, from och godsint man, fom ide ens gaf anledning till förtrytsamhet, långt mindre tid en sådan bits terhet, för hwilken han blef ett offer. AN a Hwad answar Broms bör widkännas, wågar man wäl ej nämna för att icke i Malmö Tidning beskyllas för blodtörst oh ingrepp i Domaresmaftens åtgärder. . Men Jnsändaren wall fästa uppmärksamhet på en jemförelse emellan nämnde Broms samt en annan person, som för flera år tibaka blef dömd tid döden och afrättad för det han drap en Husar wid namn Erongquift, Denne persons namn war — Ejlert Barfoth. åfwen i afseende på honom will Snfåns daren ide blanda fig i Domaresmaftens åtgärder, will ide yttra fig hwarken om dödsdomen war bård eller rättwis. Det allenast förklarar Jnfändaren offentligen och bögtidligen, såsom ett offer åt den afrättades skugga, att Barfoth stjöt Husaren Eronquist i bråd fflll nad. Förhållandet war, att Barfoth hotade Husaren Eronquift, fom rusade emot honom, att han skulle akta fig, emedan Barfoth sköt honom, i fall han git honom på lifwet: likaledes, art Barfoth sigtade emot fötterna, men som Cronquist störtade fram i förtwifladt raseri, så tog skottet i låret. Blessyren war ej i sig sjelf dödlig, men karlen förblödde och dog. För att nu kunna bestämma gerningens imputation bör man weta, att Cronquist war en sådan karl, att, derest han upphunnit Barfoth, war dennes lif i fara. Detta wisste Barfoth, ty grymmare öfwersittare ån Cronquist har bewisligen ide funnits wid Norra Stånffa HZufara Regementet, Derom skulle man tilläfwentyrs funna skaffa bewis af Officerare och under:-OfFfis cerare, under hwilkas befäl han på den tiden stod, men ide blott af desse Herrar, utan äfwen helt säkert af Cronquists Rustpållare, af hwilfa någre Ännu lefwa. Jnsändaren erbjuder sig bewisa, lagligen och med oiäfwiga wittnen bewisa, om få påfordras, att Eronquist blef en gång förtörnad på en af fina heusthållare, hwilken af fruktan gömde fig i sitt hus, tilläste porten och sin kammardörr, samt trodde sig dermedelst wara säker. Men Cronquist, fom war erkändt den kraftigaste karl i Regementet, bröt upp porten, sparkade upp kammardörren, drog Rufthåfaren ur fin fång, krossade hans bröst under fina fötter och slog honom få förfärligt, att han få dagar derefter dog. Efter denna bedrift drog Cronquist åstad, för att uppsöka Rufthållas ren Bengt Jönsson, hwilken likwäl bade blifwit warnad och derföre gömde sig på höskullen, så att mördaren ej kunde finna honom. uppmanad dertill, erbjuder fig Fnsändaren att bewisa dessa uppgifter: men då fråga uppstått, hwarföre Rusthållarne ei lagligen tilltalte Cronquist, hwilket ock Jnsändaren efterfrågat, har det swar erhållits, att de det icke wågade, dels emedan Cronquist botade, att han fule flå ihjel den förste fom anmälte honom, dels oc emedan han, såsom den snällaste Husaren i Ecquas dronen, war högt tagen och beskyddad; men ÅJnsändaren tror dot ide, att någon Officerare bes ent en elak och ostyrig krigsknekt för det han är rask och, såsom de kalla det, omistelig i tjensten. Nu erågas: antingen war Barfoth. brottsligast, fom sköt en mördare uti brådskillnad, i samma ögonblick, fom mördaren, utan rärsla för botet, störtade fram att slå ner sin owän, eller ock Broms, som stack en knif i sin skämtande wäns hjerta? LD.9 ie