wet löfte åt en Almänhet, som gör anspråk på uppfyllandet deraf och icke utan synnerligt nöje lärer mottaga ett dylikt arbete. Erfarenheten, ehuru i alla andra fall den bäste Läromäslare, fan. ät förs — fattaren till detta arbete troligtwis ide lämna tillräckiga och alla upplysningar om de märkwärdiga mån, ywilkas förtjenster ban ämnat anteckna, ty då fyneå den mig blifwa bonom alltför dyrköpt; hwarföre och då jag förmodar, att författaren hämtar åtminstone till en del sina materialier från andra fådor, Dan således ide heller lärer förakta de underrättelser, jag i detta fall fan meddela, hämtade från de äldsta trowärdiga Sagor. — Med Flicany och Platoniern i Hellesponten bar jag aldeles ins gen bekantskapv. — Deremot har jag en werklig intressant och sannfärdig bändelse att meddela om Wollemary i Marcedonien, hwilken för arbetets fullständigbets stull torde förijena att antecknas, desto hellre som dena äfwen gifwit anledning till ett ännu bibehållet ordspråk. Som Tit, lärer känna war denne Herr Agiotör Wollemary född i Mascedonien och hade der uppebållit fig det mesta af fin lefnad. Hielpsam utan ati wara mediidsam, girig utan att wara snål samlade han otaliga ägodelar hasligare än att en lika stor slösare skulle på lika fort tid kunnat förstöra dem. — Han inköpte derföre ett betydligt Landtgods, Heckenfelt kalladt, derifrån han, enligt hwad sagan berättar, gjort sina utfarter med brinnande hästar och wagn, mest bekymrad att tid omätlighet funna föröka fin egendom. Tilläfwentyrs torde han lifmål-bafmwa missräkn at fig på ins komsten wid inföpet, ty han yttrade ide sällan, att han kommit ur wången på fäladen. Han före sakade emedlertid intet tillsälle att til sin nytta anwända och bespara allt hwad Egendomen kunde ofs fafla, — Hans bekymmec derom woro till oh med plågsamma. Man spådde emedlertid, att hans förmögenhet icke skulle blifwa waraktig, åberopande fig på det gamla ordspråket: att hwad fom med orätt fås, det med sorgen förgås. — Det inträffade få werkeligen äfwen med Herr Wollemary. Hans oro och hushållsbekymmer ökades dageligen. Jntresseräkningen upphörde aft funna tillämpas å hushållningen på Heckenfelt. Då ägaren likwäl utan all barmhertigbet utkräfde yttersta skärfwen af sina underhafwande, betungade dem med arbete till dess han aldeles saknade arbetare, bortsmälte äfwen efter några års förlopp hans stora förmögenhet. Emedlertid förewigades H:r Wollmarys minne genom det ån efter sekler qwarwarande ordspråket, att, då det går illa för någon, man ån i denna dag säger: det gick för Heckenfelt. Många af hans londsmän föllo äfwen offer för hans procenteri; och när man frågade orsaken tid deras obestånd, swarades: det git för Heckenfelt eler att köpa Heckenfelt för. Ston stor i hushållsaktighet war han det äfwen i wänskap, och hwad wärde denna mennis skoslägtets prydnad ägde för honom torde bewisas af följande händelse: En wiss Herr von S. anmälte sig hos Herr Wollemarp att erhålla ett lån på 600 R.dlr. Herr W. uppslog ett sorgligt tal öfwer den flora penningebristen, swårigheten att kunna inkassera penningar, och gäldenärers tröghet att afbörda fig räntan; men förklarade tillika, att han icke mile dafwa någon möda ofpard att förskaffa det äskade länet. Lånsökanden, fom ide wäntade fig att ers bålla lånet mot laglig ränta, ty han såg genast på bordet för fig liggande en Tabell öfwer Råntcs beräkning, börjande med 18 och slutande fig på första sidan med 28 procent samt transport för forts sättning deraf på nästa, frågade hurn mycket penningarna kostade, (detta war det försfa tillfälle jag giordes uppmärksam derpå, att pengar kunde representera en wara). Då W., åter himlande, lyfs tade på axlarne liksom wille ban åter tillkännagifwa fin flora tjenstberedwillighet och för att få tid sondera fin man, huru angelägen och nödstäld ban kunde wara derom, slutligen yttrade, att han till och med fått 75 procent och deröfwer, men att Lånsökanden, med afseende på den stora wänskap han ägde för bonom, skulle slippa med 60 procent, — Om någon härförinnan betalt honom få hög pros cent wet jag icke bestämdt, åtminstone äger jag skäl betwifla sådant; men lånsökanden, stadd i stor penningeföriägenhet, beqwämde sig nog obetänksamt dertill; och att Hecr Wollemary derförinnan icke gjort en så betydlig winst på lika stor summa slutade jag deraf, att en skarp rodnad öfwerfor genast Hela hans anlete, liksom flatnade han sjelf wid en få betydlig eröfring, och sagan berättar, att Herr Wollemary allt sedan bibehöll denna laglöshetens flåmpel.? —————— — Nedaktionen bar ej welat neka ett rum i Tidningen för nedanstående insända skrift, ehuru det mål, deri omnämnes, blifwit ganska widlyftigt afhandladt i de underdånige beswär, fom i bihang :AAA et 46 Ö6 OC . EJE —