uti synes mörkageller meningslösa, och Protocollets innehåsk skulle i dessa fal troligen warit en säker ledare för omdömet, emedan ett Ycotocoll mäste förmodas äga den högsta fullstänoigpet för att ide förlora sitt witsord äfwen inför Opinionens domftol. Redaktionen medgifwer icke blott, att nämnde Protokoll måste för nodas äga den högsta fulls ständigbet, för att ide förlora sitt witsord äfwen inför Opinionens Do nitol, utan beftesdec icke he der aft det äfwen i sjelfwa werket äger denna fudftåndigher, Men om något skulle harva olifwit fagdt mid sammanträdet, fom ej hann, eller ansågs behöfwa inflyta 1 Protokodet, emedan Pcotokodet i ans nat fall skulle hafwa blifwit ej mindre widiyftiat an en Dombok; få lår mår anonpyue Logier ide derföre påstå, att Protokollet ei hade fin behöriga fullständighet, Helft sunda menniskosöruånoet upplys fer, att i ect Protokoll böra ide samtalen eller öfwerlagqningarne, utan endast deras resultater, inilys ta. Wore ej detta den råtta principen, bur blefwe då förhådandet med alla Sockneuam nos Protos koller, då en hwar Hem nansägare är berättigad, att å Socknestämman säga sia tanka? När nu åberopade Protokoll upptagit resultaterna och besluten, men den detalierade Underrättelsen deremot de öfwerläggningar, de framställningar mot op med, fom mid sammanträdet förefullit, få år det lätt begripligt, att, änskönt Protokollet ei upptagit, ej bort eler kunnat upptaga de wiolpftiga fam talen, få hafwa dessa samtal likwäl kunnat äga, och werkligen ägt run wid sammantrådet. Men om dessa samtal just till ordasätten warit sådana, son berättelsen uppgifwer, är en annan fräga, hwilken upplöser sig i den inwändningen, att de omöjligen kunnat waca ordagranna, med minors Herrarne hade dikterat den til Protokolet. Mit likwäl ingen formlig diktermg olifwit befuanen nås dig, fan man lätt sluta decaf, att de i få fall skulle blifwit intagne i Protokolet, mena inga Dictamis na, utan blott skriftliga memorialer läsas der; således drages deraf den slutsats, att ingen dikterr 14 ägt rum, åtminstone ngen sådan, fom blifwit ansedd derför. Omn någon will inwända, att )9. E. Grefwe de la Gardies widlyftiga och prydliga framställning finnes fullständigt införd, få fan denna inmwånds ning beswaras dermed, att denna framflålning ide war ett dictamen, ucan en ocation, hwarförutan frågan ide warit om andras tid Protokollet dikterade öfwertpgelse, än deras, fom hörde till oppofkids nen eller woro af olika tankar med Herr Ordföranden sjelf. Finanes då werkligen något diktamen af Herr Grefwe Hamilton eler Herr Pastor Bruzelius i Pcotokollet infördr? En upp närksam genoms läsning witsordar rörande Grefwe Hamilton, att han hade föcsummat fatalier, emedan han icke bos Konungen öfwerklagat KrigåsCoGegii Don att den af andra ingångna så kallade friwilliga Öfmers enskommelsen borde wara förbindande för Herr Grefwe Hamilton, saent beträffande Her Pastor Bruzelius enkannerligen att han wid slef fin tanka, änskönt Kongl. Brefwet af är 1817 honom förs nyade gånger förelästes, hwaraf skulle följa, att Herr Pastor Bruzelius antingen ide kunde, eler ide wille förstå den upprepade prälectionen. Således måsle ide heder något dietamen ägt rum; men Protokollet öfwerensslämmer likwäl i den punkten med den den detalierade uaderrättelsen, att denna uppgifwer ide blott huru Tit. Bruzelius widolef fin tanka rörande tydningen af det hoga Kungas brefwet, utan äfwen, att han androg fina skäl derför, äfwen om någon skulle wilja hänföra dem til den Kantiska moraliska interpretationen eller ett politiskt adommodationgsfyltem. Emedlertid är det genom en jemförelse mellan Protokollet och den detaljerade underrättelsen, i sammanhang med de närwarandes wittnesbörd, obestridligt, att framställningarne skett i muntlig diskussion under en lång: warig öfwerläggning; det har alltså warit en omsjligbet, en fyfisk omöilighet, act i den detaljerade uns derrättesen ordagrant införa hvad fom blifwit i ämnet taladt mot oh med under flera timmars tid. Men om berättelsen ite innehåller andra framstädningar, än fom öfwerensstämma med den skedda reserwationen, och en hwars hufwudåsigt i saken, så följer deraf, att den detaljerade underrättelsen bade den materiella riktigheten, ehuru det war omöjligt att gifwa den formella riftige beten deråt. För den tänkande är deduktionen i denna fråga tillräcklig; om andcas mening wårdar man fig ide, (Fortsättes.)