— ——— —ä—Gä—U——ä—ä—Rk2;teeeeeihhM......a Ett quid pro quo. Man har bört berättas, att Herr Prosten Bruzelius med mycken distinction, fintlighet och ståndaktigbet biträdde Grefwe Hamiltons opposition mid sammanträdet uti Malmö d. 23 sisll. Sepa tember, utan att de tillförne nånsin sett hwarandra. Det blef äfwen snart bekant, att Herr Prosten Bruzelius wid Prestmötet i Lund den 26 derpå följande med redighet i framställningen och siyrka i uttrycken giort anmärkningar wid nu gäl ande Husesynssörordning, hwilka skolat wunnit Prefters skapets odelade bifall, samt att Herr Prosten Bruzelius i anledning deraf blifwit allmänt mald till Ledamot i den Kommitte, fom under påstående Prestmöte författade ett Betänkande, hwilket skulle innefatta de hufwudsakliga punkter, hwarutinnan man wid nästa Riksdag wille föreslå en nödig rättelse i den of Herr Assessor Hindbeck, såsom Prestson från Skåne, författade Husespynsförordningen rörande Prestegårdsbyggnad i wår prowins. Det befans likwäl, att den Bruzelius, som med så allmänt bifall inför Stiftets Biskop och Wener. Clerus gjorde anmärkningar wid Husesynsförordningen, ingalunda war den Bruzelius, fom inwa:e s i den Kommitte, ywilken tillsattes, bufwudsakligen för att författa ett Betänkande i anledning af den förres wälgrundade anmärkningar. Ty Prosten Bruzelius år ide Kyrkoherden Magister Anders Bruzelius i Ottarp, hwilken, då han i anledning af den antagna ordningen anmälte fig att i fin tur få tala öfwer Husespnsstadgan, når ventilationen derörwer förekomme, blef tillsagd att gen ast vttra fig deröfwe:, och mid fin anhålan att få wänta dermed, til def ärendet i fin ords ning förehades, ytterligare anmodades att säga fin tanka genast på stället, hwilket uppdrag eller Älågs gande han och fullgiorde med både styrka och moderation, YProslen Bruzålius år ide d nsamme Ras gifter Anders Bruzelius, som warit elfwa är Kyrkoherde i Ottarp, och under ala dessa år med nit och ordning ensam förestått Embetet, famt redan 1812, 1813 och 1814 såsom vice Pastor i Hellas ryds och Aryds församlingar i Blekinge förmandlade desse öfwermodige Blekingsboar inom hans mwerts ningskrets tid laglydige, fridsamme, Konungen och Öfwerheten und. rdåniga undersålare, utan att han behöfde tillita en sådan Polissordning, hwilken blifwit af Landshöfding Grefwe Wachtmeister inrättad i Twings Socken, ehuru förgäfwes, til hämmande af Blekinskå Allmogens öfwerdåd, hwilket likwäl icke förr kan tempereras, än den gamle Demagogens Riksdagsmannen Håkanssons ffåndliga tinftåls ning genom Carlshamns Convention af år 1747 i allo upphäfwes, såsom stridande emot almän Lag och Presteståndets Priwilegier af år 1723, emedan Blekinska Presterskapets inkomster stödja fig enkannerligen på en grundlag, som icke kallas Magna Charta, utan Allmogens godtycke, då alltså Blekingska Presterskapet lefwer i ett prekärt tidlstånd, och måste fe igenom finger, samt förhåla sig passift, för att iåe swälta ihjel, såsom ock framlidne Håradå-Proften och Presteståndets Nifsdagås fudmäktige Kyrkoherden Sundius i Twing hade undergålt mycken förföljelse och många faror. Herr Prosten Bruzelius är icke den förre vice Pastorn i Hellaryd Magister Anders Bruzelius, hwitfen då Han höl fin afskedspredikan år 1814, i den grad rörde alla til tårar, att de på kyckowallen ers bödo honom få många penningar de förde rå fig, allenast han wille blifwa qwar, och änskönt han war fast i fitt beflut, likwäl förarade honom flera hundrade MN.fsdaler, emedan de kände, att Han haft liten eller ingen lån, och dessutom ingen hjelp fått från fina förälorar, och wille dermrd betpga, bhuru bögt Blekingska Bonden wärderar en stor Predikant och med förslånd n.älskande Prestman, fåfom ett bewis, art til Blekingen bör man ej uppsända hwarten fom Comministrar eller Sy:fobers dar några mesar och stackare och mjäskande personer, ite heller nägra i otid nitälskande dejpounske Herrar, utan dugtige och kraftfulle mån, fom funna tala ur skägget, och med nedlåtande hiertlighet umgås bland folket. — För att således werka en nödig disciplin och omwändelse bland detta ralta, och gäsifria, men tillika milda och grymma folk, bör det Preslerskap, fom dit förordnas, bestämmas ide efter årsmeriter, lärdomsprof och examensbetyg, utan efter de talanger, den heder, den karakter, fom de Preslmän äga, hwilka dit erhålla sin befordran. Derpå ware jemte nägre andre, Magis fler Anders Bruzelius ett exempel! — Herr Prosten Bruzelius är icke denne samme Bruzelius,