mera än profana menniskor I allmänhet känna. Skall beskyllningen för ett fel funna föranle: da till afftångande från tjensten och den öfwerbewista brottsligheten berättiga till tjenstens åter: fående? Nej denna förklaring duger icke — åtminstone efter godkända råttåsprinciper. Så läng man ej får känna de egentliga motiverne till denna förändring får man åtnöjas med atträt: na den till curiosa. Gnart blir likwäl Relnhardts tjenstgöring afbruten genom instädelse vi Rönnebergs Härads Höfles Ting, dit han af Å n: Åberg skall wara stämd för ett annat Sf perwåld. Man fer häraf, att han ännu icke hunnit få långt i virtuositet, att han injaga skräck hos sjelfwa Rättwisans tjenare. A NV v 22 — Den 12 dennas afkunnade Gjö-TuNssRåtten ändtligen Utslag i det märkwärdiga må let om den skjutne Dansken. Genom JTDoädm. 3. pluralitet frikändes Relnhardt från al ansmar och Danske Båtskepparen ålades att swärja, der han icke ämnat lurendreja mid tid fället. De werkligen juridiske Domarena deremot röstade för sträng laglig bestraffning å Rein bardt samt skälig ersättning för de lidande Danskarne. J denna meningarnes skiljaktighet lig ger likwäl ej någon stor besynnerlighet. Det år ej owanligt, att jurister och icke jurister bedöm ma samma sak på olika fått. De förre måste känna Tagen grundligen; af de sednare deremo fordrar ej lagen någon juridisk insigt, ehuru de äro utsedde att wara Domare och man wet at lagkunskap bör grundläggas genom studier. Den som wid full dager beträder en wäl känd, ehu ruganska willosam wäg måske dock säkrare hinna målet än fremlingen som gifwer sig åstad i mdr fa natten utan säker ledare. Med bästa wilja att finna målet Tan denne lätt mwandra til brante och störta derutföre, helst om han är nog swag att råtta fig efter förwillande irrbloss. Man å nyfifen att få fe, om Tullfiskal Bodman, genom beredande af fastställelse å detta Utslag i hå gre Rätt, mäktar åt sig resa en så bög ärestod fom den hoppet lofwar CommendantssSefreter ren Malmros i brefwet den 4 sistl. Sept. Om få blir borde man föreslå att stoderne sammar smältes till en och stäldes wid Listorp för att åtminsione warna Danska sjöfarare att segla detta ställe nära åtminstone på en half mil. Den kunde in föreställa en fet och frodi man, som sitter i en tom foderhjelm, med underskrift: Hinc robur sed non securitas. HBi3— —L— —