Detaljerad underrättelse om sammanträdet i Malms Lördagen d. 23 Sept. 18265 (Fortsättning från R:o 81 och slut.) Presidenten Baron Klinteberg, fon erfor, att en man, fom talar of öfwertygelse, icke lätteligen förlorar koncepterna, eller låter fig förskräcka, wände fig til den församlade Allmogen, och hemställde, om den ide more of H:r Landshöfdingens tanka, då en mängd halfdanska röster hördes, fom instämde, ett de menade, liksom wördige Landshöfdingen mile bofma det, hwarpå Pritsidenten Baron Klins teberg genast förklarade, att pluraliteten war på hans sida, och att beslutet derom borde i Protokollet införas. Wäl hördes från Ridderskapet och Adlens sida, att laga omrösining borde äga rum, wäl ans mältes tillika att i frågor om Cgendomssråtten wore det odehörigt, att pluraliteten skulle anses bes gåttigad disponera öfwer tredje mans rätt; men då Kyrkoherden Bruzelins såg fig om, och igenfåns de åtskillige af den församlade Allmogen, få anmäte han, att pluraliteten endast i det fallet wos på Herr Landshöfdingens fida, om den finge beräknas per capi:a. men fom den borde bestämmas ef: ler hemmontal, och han kände, att den ene of deffe bönder röstade allenast för ett sextondedels hems man, och en annan allenast för en sextiondefjerdedel, få kunde Allmogen ej utgöra pluraliteten; utan twärtom, fortfor han, skall det wid rösternas uppfummering utrönas, att jag såsom commites rad af flere Possessionater och Ombud för nåra hundrade hela hemman ensam uppmäger alla dessa församlade bönder, hwilka utgöra Herr Landshöfdingens pluralit et, oh då Grefwe Hamilton oh flere andre Poffesfionater års i oppofition mot H:r Landshöfdingen, skall pluraliteten wid votering tmårts om finnas wara på oppositionens fida. Cmedlertid förklarade Ordföranden, att pluraliteten war uppå hans sida, emot bwilket beslut, enär ingen formlig votering kunde utwerkas, Herr Grefwe Hamilton, Grefwe Barck, Kammarherren Hallenborg, Tit. Chrensparre Liungfelt, samt Kyrkoherd en Å. Bruzelius och någre andre anmäke reservation, hwilken blef efter långa debatter införd tid hufwudsakliga innehållet sådan, fom Kyrfohers den Bruzelius i ofwanintagne momenter framställde fin tanka tid förswar emot det honom gjorda tillmäle. cedan fortskreds til wäljande of en komite, fom skulle hafwa inseende öfwer Beklädnadsfons dens förwaltning, då Hofmarskalken Friherre Gyllenkrook blef Ordförande, samt bland andre äfwen Kyrkoherden Brnzelius inwaldes, hwilken likwäl afsade fig det Pärda förtroendet, då Professor Agardh waldes i hans ställe. Det berättas, att Hana Exellens Grefwe de la Gardie förklarat, det ingen Prest borde blifs wa upptagen i nämde komite, emedan Prefterna ide innehade egna, utan allenast Kronans, hemman. Men Kyrkoherden Bruzelius Mal bafwa anmärkt, att fom Presterskapet utgjorde ett Riksstånd, fune de wid detta tillfälle Presterskapets Ståndsrättighet dem ej betagas; helst dessutom Presterstapet inne: bade fina Geisllige Hemman under Frelsemannarätt; dock, om Hans Exellens wille eller kunde uts werka, att Presterskapet frikallades från Roteringsbördan, skulle han answara, att alla Prester, liksom pan, skulle undanbedjo fig ala sådana förtroendespofter, der mon för en frimodig öfwertpgelse Hade endast förföljelse att förda. ö ö Agaren af Silfwerstöldska Familie-godfet Heckeberga, Herr vice Auditör Wollmar upprepade flera gånger Grefwe de la Gardies imsinuotion, att ingen Prest borde få fitta i nämde komite, emes dan Presierne ide innehade egen, utan allenafst Kronans jord. Men Kyrkoherden Bruzelius ansåg fig ei befogad, att beswara honom lika ödmjukt och undfallande som en Sonsons Son af den Jakob de fa Gardie, hwilken drog segrande in i Moskow, och drog segrande derifrån, utan genmälte Herr vice Kuditör Wollmar med ten inwändning, att hon borde befinna, huru Presterskapet utgiorde det andra Rifsflåndet i ordningen, men att deremot Procentarne ännu ide utgjorde något Nisfänd, och om tiderne skulle få förwårras, att de fingo räknas ide blott bland hederligt folk, utan äfwen till ett lofligt Riksstånd, få kommo de alla fall hwarken att utgöra det förska eler andra Riksståndet, utan allenast det femte, liffom det femte hjulet under statens wagn. i Denna detoljerade underrättelse är grundad på flera muntliga och skriftäga relationer från me rom, a Om 2. FIVE 2 NA Basa tira mL vv 3 nga