Detaljerad underrättelse om sammanträdet i Malmö Lördagen d. 23 Sept. 1826. (Fortsättning från N:o 80) Nu begärde Kyrkoherden Anders Bruzelius ordet, och anmärkte, att Konungabrefmet utteves ligen innehåller, att Rotehållarne sjelfwe woro berättigade til att öfwer lägga, antingen Sfwerffottemedlen skulle anwändas tid beflådnades eller rekryteringsfond, hwilket wäl icke heller uteflöt det tredje alternatifwet, och då Presidenten wägrade Rotehålarne att få öfwerlägga om anslag til en Rotes ringåsunderföfning, fom war af Riksens Ständer besluten — ett anslag, fom dock blifwit wid Ro: teringssammanträdet i Christianstad den 9 September med sior pluralitet bewiljadt, få borde MRotes bållarne inom Malmöbus Lån wäl icke funna ställas under förmpnderskap i afseende på förmaltnin: gen af deras egna medel. Presidenten Baron Klinteberg förklarade fig icke dafwa wäntat ett sådant yttrande of en YHrefls man, bwilken borde wara nitisk om åtlydnaden och werkställigheten af Konungens wiljo, bud och bes fallningar och yrkade, att Tit. Bruzelius borde återtaga fina uttryck, emedan Konungen aldrig welat ställa Rotehållarne under något förmonderskap m. m. DÅ Kyrkoherden Bruzelius å fin sida icke wäntat, att det skulle hafwa blifwit uttydt så om eft anfall mot Konungens Majestät, når han förklarade Konungens Befallningsdafwande oberättigad att wägra Rotebållarne rättighet att af fina egna medel anslå fond för den Roteringåsunderidkning, fom Riksens Ständer i underdånigtet begärt; få fann han fig föranlåten, att förklara fina ord med få hörbar stämma, att ingen kunde misstaga fig om hans ord och mening, famt yttrade fia dersöre ljudeligen på följande fått: Garl den 14:de Johan, wår Aller-Nådigfte Konung och Hirre, har jag alltid såsom en årlig Swensk wördat och ärat; och jag hår altid lärt oh predikat den sanningen, att man måste wara al mensklig ordning underdånig för Herrans skul. Men fom Konunzsen nedfändt dessa medel icke fås fom en Nådegåfwa, utan såsom wår rätt, erkänner jag ingen Emdetsmans förmynderskap deröfwer, lika litet som öfwer min enskilta egendom. Såsom Presiman har jag lärt, att hylla sanningen och följa min öfwertpgelse, den jag ide säljer eller uppoffrar hwarken för u ycket eber får litet. OM ef: ter mitt yttrande grundar fig rå min öfwertygelse, få fruktar jog ingalunda, att hwad jag förut munteligen andragit, också till Protokollet anföra; och jag förnyar derföre mitt päslående, att fom wi Notehålare ide siå under Landshöfdingens förmynderskap, tunna wi ide heller tillka, att han berdfs war oss en rättighet, fom wid sista Rifsdag blifwit of Raksens Stånder försatt i werksamhet, och fom dessutom i wår beswurna Regeringsforms ått onde paragraf blifwit mot alla ingrepp sanctionerod. Vag begår derföre att mina tankar måtte ordagrannt i Protokollet intagas; hwilka hufwudsakligen innefattas i följande punkter: Ä 1:o Uekar jag å egne oh mine Commitenters wägnar, att Stats-Kontorets Räkenskaper bf: wer ifrågawarande medel skola nedsändas till Rotehållarnes revision, på det wi må utröna, huru ide blott holfwa kapitalet, utan äfwen 11 årg ränta kunnat fråndragas. 2:o Yrkar jag, att 5000 Ridlr Banko skola af de nedsände medlen förskottswis afsättas til bestridande af den kofinad, fom erfordras i oh för den Roterings-underfökning, fom blifwit of Riks sens Ständer föreskrifwen. 3:o Så wi med all undersåtlig trobet och undergifwenhet wår Konung til mötes, om det skulle wara hans wilja, att öfwerskottet anwändes tid en beftädnads-fond för Roteringen, men med det förbehåll, att denna fond ide förblandas med Regementets beklädnadstassa, utan flår under Ros tehådarnes egen difpofiiion. (Fortsättes.)