Å FC YAN isetst TVI VIUVLE LIE slabdfst Jorlaranoe malle animgen 16 Veta wa kommit till den mångkunniges kännedom, eller ock will han genom öfwerträdelser inbilla Allmänheten, aft han med Högwederbörlig tillåtelse är höjd öfwer Lagen, hwilken, i hans täns ka, endast lärer åsyfta lydnad af de öfrige, djupt under honom stående famhålle-mediemmarne, På annat fått fan man swårligen förklara Herr Ärgi Tulartiklar, få framt man nemligen ide will låta honom framstå i en ännu ofördelaktigare gestalt, nemligen såsom en besoldad penna fådtare utan tro oh öfwertygelse, såsom en smutsig partiesgångare efter lättsinnig nybhetåfrås mare utan annan plan än den låga egennyttans, såsom en Gladiator, hwilken strider blott för att roa den, fom bäst betalar — med ett ord: såsom em fann bild af ant hwad man kallar skråmässigt, partiskt, oförskämt och falt. Den fom ej med nog uppmärksamhet följt Argi bana eller fett de lockbitar, fom bestämt def rigtning, skall kanske anse desse uppgifter öfwerdrifne; men ty wärr! äro de allt för sanne. Twiflaren genomläse hela luntan af den tweklöfde Tids ningen; od han skall med wämjelse och harm fe ade Tull:underråttelfer, isynnerhet aHe, fom röra Skåne, få flympade, att afsigten i dem aldrig fan misskännas, nemligen att framställa Tul-Tjenftemånnen såsom tidens martyrer och phenomener famt hela den öfriga befolkningen såsom deras förföljare och affwurne fiender. Hwad man här yttrar må ej tydas ensidigt els ler anses för owilja mot Tullwerket eller de principer, hwarefter detta werk drifwes. SXnfåns daren år i detta fall opartisk och will blott, att alle andre, isynnerhet de, fom göra anspråk på större publicitet, skola wara detfamma, Af själ och hjerta tillgifwen det liberala systemet, hwars fördelar för det allmänna icke äro twetydige, hatar han likwäl icke prohibismen på ett oförnuftigt wis. Han önskar wisserligen dess fall, men han will att detta fall skall beredas af öfwertvgelsen och hågen för det dättre. Så långe lagar äro menniskors werk måste de bära ofullkomlighetens stämpel, och blott dåren kan tillägga dem fullkomlighet. Förbättring wanns ännu aldrig utan förutgånget bemödande att upptäcka felen. Wisar man werkningarne af en Lag alltid wälgörande, och tillskrifwer alltid sjelfswåldet och tygellösheten dess öfwerträdande, få tilltänger man wägen för all förbättring — oc just få kar Argus handlat, Lik en nitifk Tuls fiskal har han alltid funnit Tulltjenstemännen infallible och deras motparter brottslige, och lik en halfwaken Trumslagare har han wid minsta buller slagit larm och först efteråt funnit att hwad ban ansåg för larmskott war någonting helt annat. Tut-Tjienftemånnen hår i Skåne gå lika säkre som andre medborgare och sakna wisserligen aldrig det skydd, hwartill allmän Lag och serskildt protectorial göra dem berättigade. Deras handlingar bedömmas strängt men rättwist, och de böra ej finna sig förolämpade deraf att någon annan loftalare öfwer dem ännu icke uppstått än Herr Argus — denne den owäldige granskningens organ, Nesultaten af unders sökningarne om alla de wåldshändelser, hwilka Argus annoncerat, hafwa wisserligen ej motfwas rat hwad man af samme annoncer bordt wänta, och de hafwa ej alltid wisat Tultienftemån: nens åtgärder öfwerensstämmande med. Lag, hwarföre Argus wisligen glömt att kungöra dem. Då wi här i Skåne lefwa i djupaste lugn skriker Argus med full hals att här rasar uppenbar fejd, ia han till och med förundrar sig öfwer att Tullpersonalen kan wara så fridsam som den är. Wämjeligt är ett sådant skrik då det såsom nu är ogrundadt, och skamflat måste skrikaren flå, då hans Client går miste om martyrgstronan och han sjelf i stället står inför Ållmänheten i bara narrkåpan. Såsom exempel på sådane fal må blott nämnas föliande: J Mir 75 förfunnar Argus, att Tullbetjeningen på Råå blifwit stenad. Wid Sjö: TulssRått, hwarest undersöfning härom förewarit i närwaro af den wanlige Actorn, skal det först hafwa mött mycken swårighet att funna få Tullbetjenternes uppgifter sammanstämmande, hwilket icke skall lockats förr ån efter ett uppskof och ej då en gång tillräckligt, och sedan skall det werkliga föra hållande genom Tullbetjeningens egne wittnen blifwit upplyft, att nemligen Strandridaren på stället wid full dager inwisiterat en ankommen fiskebåt och funnit den tom, men en lång stund derefter och sedan siskaren långe warit från båten har samme Strandridare jemte någre andre funnit i samma båt en del confiscable waror, hwilka de anhållit och i båten vewakat till sent på natten, under hwilken tid eller om aftonen någre små barn, som lekte wid stranden, der en mängd båtar lågo, med små stenar kastat til måla efter båtmasterne, och denna måls kastning hafwa Tullbetjenterne kallat wåld och förföljelfe mot dem, ÄArgi artikel om denna bändelse stämplar emedlertid folket på RÅÅ såsom högst wåldsamt, och man wänte sg aldrij från detta bån någon upplysning om sanna förhällandet. — 3 N:o 76 har Irons återlae Wife YA Tw-: