Article Image
skulle uppwakta Konungen i dess -bögamwarter?? Således försummade Carl den tolfte det lyckliga tillfället i förtrytelse deröfwer, att Stor-Bifiren icke uppwaktade honom, Men når nu Czar Petter nom skänker til Stor-Bifiren hade förskaffat fig fred, och Czar Petter war frälst undan en fara, större ån Konung Carls wid Pultawa, fi! då fom Konung Carl til Turkarnas läger, steg af hästen utanför Stor-VBifirens tält, git in och satte fig med stöflarne på den präktiga Divanen, opp wid Mabomets fana, det förut ännu ide någon dödlig gjort; och når ban frågade StorsVBifiren huru ban dristat fig att sluta en seperat fred då han kunnat winna få flora fördelar både åt Storherren och Konungen; få förswarade fig Stor-Bifiren med den anmärkning, att han i fredstraktaten förbes hållit Konungen of Swerige fri och obehindrad resa hem til fitt land igen, Detta Konungens och Stor-VBifirens8 samtal år intressant att läsa, oh sinnes widlyftigt infördt i Nerbergs Historia. Aldrig har Konungen fin lifstid yttrat någon harm förrän mid famma tills fälle; och denna Konungsliga wrede foftade Stor-Vifiren en tid derefter hans hufwud, hwilket straff hans förräderi ock ganska wäl förtjent. Men den Historiska sanningen år, att Konung Earl flod fin och Rikets wälfärd, samt fin militäriska ära i ljuset, när han, mån om sin högbet, icke infann sig i Turkiska lägret wid Pruth, för att Hämnas nederlaget wid Pultawa. OM således år det od bewist, att manöovren mid Pruth war ide en militärist operation of Konung Earl, Katabaliken i Bender war dock hans eget werk. När mon ytterligare besinnar, att Konung Carl wid anträdet til Regeringen emottog det nästan mäktigaste Rike på jorden, åtminstone ett Nike fom intill hans tid of ala Europeiska Stater spelat den förnämsta rollen i sjuttonde seklet; men bwilket han redan efter 10 års Regering hade förwandlat til det betrycktaste i hela den kända merle den; når man tillika öfwerwäger, att Czar Petter emottog ett Rike, bestående af wilda Horder, men under fin regering införde civilifation och upplysning i sitt Rike, det han oc upphöjde tid första rangen af Europas Stater, få må man bekänna, att mycket fan uträttas, men också mycket förstöras af en enda man. Hade Konung Carl lefwat, beter det, han skulle nog reparerat Sweriges affärer. Ty wid fin återkomst uposatte han en arm på 70000 man, för att taga in Norrige. Det är godt, Terxes och Darius oh Ludvig den fjortonde uppsatte större; men Gustaf den store drog blott med fjuttons tusende man til Pommern för att intaga Tyskland och Österrike; oh hwad mile man med en ars me på sjuttiotusende man i Norrige, helst ingen anftalt war fogad om dess underbåll, utan enligt traditionen ett hästhufwud betaltes med en Carolin? Sannt är likwäl, att, om Konung Carl ej så olyckligen omkommit, hade Swenska armäeen ej tagit få rpålig ändalpkt fom den werkligen tog. Ty wid återmarschen frös största delen ibjel på fjellen under ett häftigt yrwäder, som warade i 3 dygn. J Swenska Historien får man ingen fullständig upplpsning om händelsen, hwilken sorgfälligt doldes af Politik; men Jnsändaren påminner sig hafwa läst i en Dansk brochyr om detta rysliga tilbafas tåg, då hela Compagnier störtade i af snö betäckta afgrunder, der de eftersättande Danskarne, hwilka bättre kände fjällwägen, enligt berättelsen i den tryckta brochpren, hörde från afgrundens djup, fås fom orden falla, et ynkligt hylen, frrigen og lamenteren. Ganska ofta hafwa Swenstarne ända från Olof Skötkonungs, allt til Carl den tolftes tid, sökt att eröfra Norrige, intill deg Konung Carl den fjortonde Johan medelst öfwerlägsen krigskonst förenat det med Sweriges krona. Men inzan wi sluta, dröjom några ögonblick mid Pultawa! Hwarföre låg Konung Carl f långe framför dess förskansningar? Hwarföre låt han ej Lewenhaupt beskodda Liffland med fin ormecorps, od hwarföre gick ban ej rakt förbi Pultawa emot Moskow? ty hade Czar Petter wågat följa efter honom, få bade Carl slagit honom på öpyna fältet, helst Carl hade den talrikaste arme, fom någon Swensk Konung kommenderat. Han bade ju ett efterdöme i Gustaf Adolfs låromåftas te, Grefwe Jakob de la Gardie, hwilken drog segrande in i Moskow och drog fegrande derifrån. Fältmarskolt Keishs och Doktor Hedenborgs uppgifter funna I det affeendet förend8, att det wor fältförskonsningar, fom Konung Carl bestormade; och dessa hafwa på ett sekel kunnat förfalla, lifsjom få märken skola wara efter Konung Fredriks befästa läger wid Liegnits, der Öfterrififfa, Rys ska och Tyska Riksarmeen skulle i dagbrådningen bestorma det; men Fredrik förekom dem, och slog den store Landon med den ppperste manöver, fom rigsbistorien känner, och dymedelst stossade Cus ropa fred och fig sjelf den äretitlen af en for Fältderre och en slor Konuno,

12 september 1826, sida 3

Thumbnail