re Anekdoter, infall, eller andra luftiga drag. pater Abrahamn a Sancta Clara påstår, att en flicka bör wara såsom klockorna om Lång fredagen, man bör ej böra henne, såsom en orgel, bwilken låter, få snart man rör mid den aldrig få litet, såsom wissa ceremonier, hwilka man ej får fe mer ån en gång om året, såsom en uggla, hwilken aldrig flpger ute om ljusa dagen, såsom en spegel, hwilken fördunklas af den minsta ande drägt, när man fommer den för nåra, fom ett ljud, hwilket ej utsläckes i vita, men wäl då det är bart, såsom en sköldvadda, emedan den alltid år hemma, bärandes sitt hus med fig. ; Detta war att bestrifwa flickan sådan hon bör wara. Försökom att beskrifwa henne sådan om hon är. Hon är såsom en törnros, hwilken är skön att bese och lukta på, men man bör akta sig wäl när man afbryter henne, för att ide såras. Hon år såsom en soldlomma, hwilken wänder sig ef ter dagens behercskare, och såsom nattsiolen, hwilkeas wällukt förtiusar om aftonen i sky nningens rike. Hon år ibland såsom tusenskönan; ty den år wacker att betrakta, men sprider ingen wåluts tande ånga, ibland åter som löfkojan, hwilken fordrar en öm wård, men ju mera man luktar ders på, ju mera blir man förtjufod. Hon är fom blompottan, hwilken man för helsans skull aldrig bör hafwa i sängkammaren oh såsom en blomsterparterr, hwilken fågnar ögat, men ger ingen frukt. Flican år såsom ett åskmoln, dwilket är tyR od stilla, tills det sluttigen öfwerwäldigas af en elete friff eld, oh urladdas i ett annat moln. Hon år såsom Eolsharpan, fom spelas af dagens mind, bwilken ledes, ej ar konsten, utan af naturen; ljufwa toner framalstras, utan att man egentligen fan säga, hwad de betyda mer ån en oredig fånfla. Flickan är såsom foglen i luften, oh skeppet i bafwet; ty bo känner hennes wägar? Hon är såsom tidens ur, det ingen fan undwara, son wiLE weta, att tiden går och att han sjelf lefwer; men uret är onyttigt, om det icke drages upp, men fan dock tjena tid firat. Hon år ofta fom ekorcen i fin bur, hwilken har drådt om hela dagen, men år ej kommen längre, når aftonen stundar. Hon är fom det friffa källwattnet, der oskulden och naturen spegla fig, o fom är bäst, når det hwarken luktar ell 1 smakar. Hon år såsom Pros feten Jonä kurbits; iy Jonas klagade, når den förtorkade, änskönt han sjelf war skuld dertill. Hon år såsom lycksalighetens ö; ty man tror sig alltid wäderdrifwen, när man seglar derefter, soch wik fipra en annan fofa, änskönt ingen har det kompass, fom förer dit. Hon år såsom ett par glasögon och en tabafspipa, fom anwändas i början på skryt och fåfanga af dumdristiga pojkar, men kunna sutligen ej undwaras. Men Pater a Sancta Clara har orätt, fom säger, att en flicka bör mark som ugglan ; fy ugalans rike år natten; men snarare år flickan fom påfoglen, hwilken yfwes öfwer fin fägring, eller såsom dufwan, hwilken blefwe bevarad i dufwoslaget, men gripes af slaghöken, når hon slpger omkring på egen hand. Undecstundom smpger sig dock katten i dufwoslaget, men bär då titel ef busläkare och är få händig wii Högra tassen, fom trots någon Cbirurg i fin. Fiikan är får som Engelskt fensterglas, man fer ej inåt, men wäl utåt, od såsom ett förstoringszlas, genom HM: ket allting blir flörre, fåfom en tub, i hwilken föremålen blifwa uppnedwända, såsom ett pris na, sem föreställer allt i skönare färger, oh såsom en slivad glasperla, hwilken i de oerfarnas band pa5s serar för en diamant, Hon år såson Planeten Jupiter, ywilken har många månar omkring sig, ed såsom magneten, hwilken droger jern. Hon är såsom barrskogen, yvilken grönskar både winte: öch sommar, men likwäl såsom en brödopsnott, ty ungdomen år, liksom den, fart förbi; bon är fåsom en ma:knad, tp den, fon far bästa waran får föest såldt, och såsom ett järtecken, ty man kan ej få noga lita på, bwad man bör derom ; flckan år ibland fåfom gåddan, Boilfat uppäler ått oget slägte ov mår wål deraf. Nåägon har ock liknat den lifliga Kickan wid sjelfwa elden, hwilken släckes, upphör och förswinner, når man flår matten derpå; men illa gjorde den, hwilken lifnade frunti nherna mid Åcnuna Larts ena sidfwel; ty den fid ju fitta i Ridet, men hade dod bättre dugt På foten; men Konung Carl den tolfte lår ha lifa sitet beböft Miflen, föm fruntimmerna, efter BAM skisade siöften från. Constantinovel Hd Stockholn ocl mer liknöidket aick Förhi den lsegert klädda fOfS