tik Ordförande i Rådstugurätten då sjelfwa målet der skulle handläggas. — NKåds stugurätten med sist bemälte förslagne Ordfårande, war förbehållit om någon möjs liahet dade warit att förjaga ifrån mig allt widare hopp om rättwisa. — Twenne gina Utslager wittna derom, det ena meddeltes den 13 Augusti 1823 och det ans dra den 12 Februari 1824. — Genom der förra har Rådstugurätten emot tydlig Lag 1:o Gripit in i Höglofl. Kongl. Hofrättens Domsrätt, då Rådstugurätten företagit sig pröfning af Kämnersrättens jäfsdeflut om wittnen, 2:do Öfwer en ban? ogillat alla sådana beslut få wäl fom flere för ordning och skick i ranfofnins gen of Kämnersrätten gisfne bestämmelser och 3:o På en gyckelaktigt upptagen anledning gifwit den försåkeliga föreskrift åt Kämnersrätten att wid det sålunda till fottsättning beslutade edeliga wittnesförhöret med flere personer af hwilka åts minstene tre, nemligen B. Johansson, Lindström och Sjöholm woro i saken mine upvenbaraste wederdelomän, att wittnen borde inför Kämnersrätten endast i nårmwas ro af Actor aflemna deras berättelser, i närwaro af denne mest partiske Actor, fom i swågerlag med Handlanden Edelberg gårt få långt att han till och med rest efter mig till England för att motwerka min rått till Assurencesumman och i stället sjelf få dela den; hwarjemte Rädstugurätten slutligen i samma Utflag förklarat art Gres willi bewakning borde upphöra, fast Kongl. Hofrätten hade sagt att den skulle fortfara. — Herr Horrärte-Hufcultanten Lundderg gif nu borrt och under Herr HofråttssAufcultenten Odmanssons Ordförande werkställde Kämnersrätten mwirtness förhöret, hwarigenom jag blef skiljd wid mitt dittills hafda enda biträde i Råttes gången Herr Regements-Auditören, Öfwer.-Auditör Otterberg, fom i följd af Råds stugurättens Utslag också skulle höras fåfom wittne. — Lyckligtwis war Herr KHofs rätts Auscultanten Odmansson mera mån om fin heder, än att han wille antaga Tit. Tullgrens invit till honom i Utslaget; wittnesförhöret börjades, fortsattes och slutades med samma befkedligdet och sedan Preotokollet war ingått till Rådfiugus rätten, föll det andra beslutet den 12 Februari 18243 genom detta förklarades jag, eburu lika litet nu fom förut befwärad med bewis, skyldig art träda i häkte och blef insatt å fästningen härstädes. Jag klagade, men det war ej Grewillius fom klagade, jag fick wänta på swar i 3 månader Kongl, Hofrättens Refereut H:r Hofrättsrådet Beraencreutz biföll art jag borde ställas vå fri fots men Presidenten Herr Scihers re Ehrenborg tillika med Herrar ÄÅsssessorer Berg von Linde, Wetterstrom och Schmitt gåäfwo mig Utflaget den 11 Maj att Höglofl. Hofrötten icke ansåg sig böra göra någon ändring i Rådstngurättens beslut. — Erfaren att alt wåld förr eller sent sjelf bestraffar sin upphofsman, fann Herr Häradshöfding Tullgren ice längre för god: art fara fort på den wackra bana han hade börjat, utan skiljde sig af med — förordnandet, då Höglofl. Kongl. Hofråtten wände tilbaka til Herr Häradshöfding Ohrn och förordnade honom till Ordförande i Rådstugurätten. Wid sistnämnde Demstol fortsattes wittnesförhören ytterligare med åtskilige personer under min arresttid ech med sist bemälte i orten för kunskaper och owäld lika allmänt aktade Ordförande, fom också såkert med förakt i fin själ ansåg en miss Herres förnyade fötsok i Helsingborg art imponera på Domaren, likasom samma Herre förut hade rusat fram hår i fladen, företog Rådsugurätten målet til hufwudsakligt afgörande den 5 Maj innewarande år. — Utslaget gifwit samma dag tyckes utmärka en ins 2 — ann Of oo ns