Förswarsskrift. (Fortsättning från R:o 59.) Striden war från början literär; och jag will således endast hålla mig wid en sådan synpunkt, intil def någon förswarare of framl. Kansli Rådet Norbergs framställningar ytterligare angriper min heder. Ty då skall jag styrka, att, fon Kansli: Nådet förklarat min uppgift rörande den oms frrifne bref nexlingen bafwa den egenskapen framför mina öfrigas att wara fann; få bade Kanålis Rådet Norbe gå uppgift deremot den egenskapen — att ide wara fann, i hwolket afseende tyfis naden bade för donom warit den bästa Laconismen, i fall ide samma omdöme fan fällas om alt hwad bon iPrifmit såsom en egen produkt. Men fom den åsigt jag framstälde af Kinsli-NRidet Morbergs Axradem.ska lif åfy tade att leda i bewis, huru han gynnade, uppmuntrade, refommenderas de och framdrog m ndre dugliga ämnen, men deremot förtryckte och tilldakahöll sådane ynglingar, pvilkas flit od natursgåfwor woro för framtiden mera lofwande; få bemstäles til hwar owäldig PFäsares omdöme, om ide Herr Kansli: Rådet i det swar ban låtit införa i N:o 303 af Almänna Fournalen för sistlidit år, påtagligen och oemotsärligen gifwit styrka åt min åsigt, samt lemnat mig wapen oh bewis i bänderna; och dessa bewis skall man ite funna förfasta, efter jag tas ger Dem ur motsiåndarens egen fritt. Jag beder om en fort stunds uppmärksamhet på denna omssländ ht. ; Då jag hade skrifwit att Herr Kansli Rådet i fin panegyrik öfwer min fal. Fader fammans wäfde fraser oh sententiex, dem Han lånt of Tacitus, med sarcasmer, dem han lånt of den fiendts liga ligan, då iag ytterligare nämt, att han föriryckte, tUbafabåd och förföljde mig, ånffönt jag för Herr Kansli Rådet bvfie ett stort och oskrpaltadt förtroende; få böra wi märka, ganska noga måtta, ett Tit. Norberg ingalunda bestridec dessa mina uppgifter, så om ogrundade eller öfwerdrifna; dan 5. f att De mora sanna; men han menar fig oafwa rätteligen förfarit deruti, och förswarar ka på föl ande fått: 3 afseende på fin panegyrik ech sitt plagiat förswarar Kansli: Råret fig med det utropet: Naturligt Jag medgifwer ock att den fom ej kan tänka på egen hand, träder naturligtwis from i fremmande oc !åånta former. Det mar naturligt mente Kansli: Ret, att, fom orden falla, på de sattigas wis låna helst af en känd auktor, efter han ide fom tog, wille bielpa fig fram med efanningar. Deraf bör ock så naturligtwis den flutfarg dragas, att Tit. Norberg ej ansåg fig uns na fåga något godt och berönligt om Lunds Stifts Biskopv, med mindre han skulle ljuga; men ans norlunda tänkte Lunds Stiifts Presterskap, annorlunda yttrade fig Doktor Hylander, hwilken föga mindre Orientalist ån han, men större Latinare, kunde warit i Swenska språket Herr Sansli-Ridst ett bebörligt mönfler, och i fin Likptedikan Sfroer fin framlidne mån gaf sanningen, rättwisan och aktningen tt mälförtient offer, i det han hedrade den bortgåagnes minne och aäfwen sitt hjerta, sitt snille, fin wältoligset med ett oförlikneligt mäslerslpcke. Når Herr KanfllsRådet i första editionen af fin Panegyrik tillägger den loftalade ett ingenium puerile hwilket iden andra förwandlas till ett ingenium divile: få har Herr Kansli Rådet ite kunnat tillwita honom ett in genium servile. Tv aldrig halp han fig I fia ne ffrif er på de fattig, nemligen tanfefattigas, wik, med lån af andra författare. Men för dant ansägs af Herr KanelizNRådet, såsom en mira et exquisita imitandi ratio, hwilken ban äfwen beundrade i sina favoriters plagiater. Den, som will öfwertyga sig om denna servila imitation Han bläddre i den bortgångne mannens Latiyska skrifter! kt hec ratio såsom deg mundart war. Man upvpmauntrar och beundrar gerna bos andra de egenskaper man finner fig sjelf äga. Men att skrufwa fina orediga tankar i slika söfta former, har jag redan för nitton år sedan wisat icke tillhöra ett klassistt skrifsätt, om någon behagat gifwa akt på de åsigter, jag säsom en yngling framskällde i min Ukademiika Afyandling: De Scr ptoribus Latinis imitandis. Jtte hade jag unsderskått mig, att från åran af ett klassiskt skrifsätt förwisa den på rådande imitationen, fom war de servila bufwudens maner, derest jag ide underwist af de store Latmarne Professorerne Gustaf Sommelius och Job. Lundblad, samt of Adjunkterne Lis: serotb, Wickelgren oh Tiliander, jemte ett ständigt studeronde af Ciceros, Quinetiliani, Ernecti, Edällerss om Myodelii Meriter, dade lärt mig att bätire skrifwa Latin, ån jag än I dag uttrycs