till min kritik af den snillrike Tegnärs tal på Oscarsdagen, har jag tillräckligen dokumenterat mig för dem, hwilka förstå styrkan af mitt wapen, jag menar satirens och den segrande wederläggningens wapen. Jag fruktar derföre aldria att stå oh answara til hwad jag skerifwer; men fom jag erfac rit att månge anse mig wara den person, fom Professor Brunius åsyftat, då han i Lunds Tidning förklarar den för en oförskännd smädare och ljugare, son ide tillkännagifwer sitt namn, och aflägger den utfäste eden på en uppgift, hvilken jag ide ens på ninner mig; få år detta ett få mycket Rårs re misstag, fom Herr Professor Bennius icke blott authentikt, utan äfwen af sjelfwa skrifsättet fåns ner, att det ide är iag, fom beswarat hwad någon i StofholnsPolen framställt på ett fått, fom lika litet hedrar författarens hufwud om hjerta. Men då jag är oberättigad att uppgifwa den pers sons namn, hwilfen Professor Brunius uppmanar att gifwa sig tillfänna; fi var de nälte Profeds for i tceyckfrihetslagen fin rått föcwarad, i fall han finner fig befogad att emot den så kallade oförs skämde smådaen anställa wederbörlig talan, soppet bekänner jag, att, derest jag hade beswarat den Stockholmske smädaren, få Hase jag lemnat Professor Brunii Akademiska förtjenster i sitt wärde, helst wi aldrig warit competitorer, aldrig befunnit oss i någon collision, och för öfrigt känna hwarandras kunskapec och natursgåäfwor få litet, att mi aldrig böra dedömma hwaranora. Deremot skulle jag His storistt bafwa wederlagt, hwad den Stocholmske Recensenten ordat tid förswar för den satsen, ast Kunds Äkademi och deg inkomster funna införlifwas med Uppalas Universitet, utan kränkning af Stånsta Peowinsens i Malmö Recess förwarade priwllegier; deremot, och då ett wisadt företräde af DProfessor Tegnårs Akademiska för.jenster framför Pofessor Ma.dias Norberg i afseende på den Glekisku Literaturens upptnuntran wållat den Stockhol uska skriftwerlingen, hac det förundrat mig, att man i swaret derpå med tysthet fördigått dem i StotsolmsPojten influtna anmäcknmgen, att D:r Tegner mål mar en stoc skald, men kunde icke i likhet ned Kansli REdet Norberg hysa anfspråk att egentligen kalas lärd. Wår bör det mera sunckra Ö:r Tegnr art wara sskalo ån lärd; då det ena fordrar en lfwande anda, och det sednare ofta endast år ex minnessaf, sdruktlig bos ada dem, fom sakna sjeliständiga åsigter inom Literaturens werld. Men äfwen fom Lärd, då detta begrepp tages i ädel mening, öfwerträffades KanslisRIoet Norderg af Doftor Tegner. För am del känner jag ingen lefwande person få lärd, fom Bukop Tegner, med undantag af Ooftot Ödman, hwilken jag endast har åran känna af def Irifter. Men fastän Bulop Tegasr ide år få stor Orientalist som Lit. Norberg, eder få stor Theolog, fom min fal, Fader i liistiden woco, få häcleder detta fig endast från den o altänoigheten, art han hade walt Helt andra föremål för fin lileräca wertsamhet. Dock fom denne sniurite man enoast äc något öfwer 40 år, kulle jag wåga answaca, an han innan fits femtionde år ikall i en detpolig del of det Orientaliska sludium dfwerträffa Norderg samt i det Tpeologiska wäl ide uppgå emot Dir Samuel Ödman, men likwäl emot alla andra Tocologer, fom wårt fäderneslands närwarande tidehwarf har art uppwisa. Äfwensom jag hoppas, tt han numer ra wid manliga år fianer det Theologiska studiueu lätorikast och watigasl ar ala. Men nämn mig bod någon Literatör i Europa, fom känner den gamla och nya klassiska Literaturen i Hela def oms fång mera fullständigt och med mera lefwande åsigter ån Tegnår! Jag dar sall Biskop W.ngåros pitranden om min fal Faders Tdeologiska sirifter; dessa yttranden gafwa kommit i collision mer D:r Samuel Odmans wittnesbörd; mid hwilkens auktoritet jag tryggar mig; aen i literärt affeens de bar mon råättighet att säga fina tankar; och då Biskop Lingåro mar oberattigad ast framställa fin öfwertygelse om en afliden Theologs system; få tror jag mig äga rättighet art yetra min tanka om framlidne Kansli Riot Nordergs sarntliga wert. Jag har redan gjort o t, medan mannen Iefs de, och då jag ide återtager ett ord, will jag blott tillägga, att walspråtet: Minerva Nolente, skulle bäst passa wid en ny edition. (Fortsättes.) 2 — An — —