t sFfri 7112— a — — —— J amedning af det skaldestycke, hwars ingress blifwit införd i N:o 45 af Helfingborgs-Poften, och hwitket ide hunnit fullbordan i anseende tid föremålets oförmodadt brådskande affärd, bör Jns anmärta, att skoldestycken sälan medgifwa och till fin natur ej beller påkalla mycken tidsutdrägt. J sådant afseende låter Jnsändaren införa ett skaldestycke öfwer Freden, hwilket år 1814 utdelades wid middagsbordet hos en högt uppsatt Embetsman, ehuru det ej war påtänkt kl. g8 om morgonen. Således blef det författadt, satt, corrigeradt, aftryckt på 4 timmars tid. Ofwer styckets poetiska mwärs de må andra dömma; men sielf medgifwer författaren, att det bittra anfallet mot Napoleon war mindre skaldens än tidens anda. Om man just icke ämnade på ruinerna af hans thron upprätta ett tusenårigt rike, få hoppades man åtminstone att fredens gyllene ålder, och rättwisans herrliga tidehwarf skulle åt rwända från en förgången werld. Huru foltslagen lyckats i sitt hopp wågar Jns. icke widröra. Men ingalunda will Jns. mana upp Roms hjeltar ur sina katakomber eller Nordens kämpar ur sira ättehögar; dock ser han efterwerldens genius stå i ett fjerran dunkel; han hör ej hwad denne genias säger; men han ser honom peka på Missolonghis ruiner, och hör åskan döna kring de wäldiges grafwar. —— — — Skaldestycke öfwer Freden. Europa länge nog, ett rof för Galliens örnar, med stum förtwiflan bar de tunga bojors jer n. Tyrannen jagat nog det stolta Newas Björnar: hans åstors efo. hörts från deras skogars wärn. Från Belgien dess guld, från Schweitz dess dygd han röfwat, från Latien konstens werk, från Tyskland frid och rätt. Mot gammal bundsförwandt han trolöst wåld föröfwat, och helgedomen kränkt och störtat Bourbons ätt. Dock, obesegradt war ännu eft Folk mid Polen, få dristigt fom den hand, Def dranta fjällar byggt, så öppet fom den ban, fom genomlöps af solen, fom fjällens windor fritt, fom deras grundwal tryggt, Än lefwa i def båg def fordna hieltars minnen ; of Gustafs, Carlars namn gjenljuda deras fjäll. Förtrycket kufwar ej, men eldar deras sinnen: Hos armod Frihet bor i deras låga tjäll. Ett sådant Folk, O! Prins! du of en gång fall slpra. Dig, Prins! ju Swea är, och du är Swea wärd. Din blid att wäcka met en slocknad Hjelteyra, och du of lärt på nytt, att bära Fådrens swärd. Den wäckta hämndens storm från Döderlanden hwiner, från wästerhafwets ö det trygga hoppet ser. Ren ifrån ösirens rand en blodig morgon skiner, och längst från Norden steg den Segerfälle ner, Den npa tiden fom, få rik på ärans skördar, och förra seklets blygd blott rum bland Häfder får. Germanien Gustaf mins, od Carlars bragder wördar. Wid npa Hijeltars graf än Solen slilla flår, Den nya tiden fom. En Carl med Swerges härar drog ut tid Tystlands fält att mota wåldets slröm. En blick, fom Marii, ett mod, som Rolfs förfårar, och Hiellen werkliggör, hwad werlden trott en dröm,