— Mågra ord i anledning af Episteln i Malmö Tidning N:o 21 den 27 Maj 1826. ö (Jnsändt.) Det är öfwer flödigt, att för den bildade Läsaren anmärka, hwad ban säkerligen sjelf wid första genomläsnangen finner, att författaren till hopfmörjelsen Ö Malmöbladet R:o 21 under namn af Epistlen til den wördige Christianus år en af de ömkligaste rimmare i werlden; ingenting Fan rimma fig för honom — han låter til och med fordom och lärdom utgöra rimslut til Hwars andra. Man måjte sanning stå på en sika låg ståndpunkt of upplysning, fom Epistlens författare och hans onde ingifwore, för a:t funna skänka der det ringaste bifall. Man hade ämnat att på wers beswara detta runsmidere; men mid genomläsningen af denna Epiftel blef det få tjockt för synen oh få wämieligt för smaken, att man beflöt i det stället att ge några ord til swar På prosa; ehuru en sådan Epistel förtjente antingen ide något swar eller också ett helt annat. Aut hwad fom nu egentligen i denna Epiftel åsyftar den wördige Christianus, ber man Epis stelförfattaren wara öfwertygad om, har genom sjelfwa det för ad religionskänsla anstötliga framftåde ningssättet få helt och hålet förloret oc effekt, att alltsammans i det stället ökat allmänhetens förs akt och afsky för författaren och hela def sällskap; i fall detta förakt och denna afsky möjligtwis fan ökas. ÅÄfwen fom man förundrar fig deröfwer, bur utgifwaren of Malmö Tidning fan tillåta fig införandet of något dylikt, fom går ut på att förlöjliga det allraheligaste i menskligheten. Ett sådant skamlöst och brottsligt sseljswåld i ett offentligt blad kunde lätteligen komma att bestraffas på samma fått, fom Grevesenuhlens smädeskrifter, hwilka buro namn af Friherre Bojes pinohistoria — Ätmins stone Mall härom anmälan göras. Författaren til ifrågawarande Epistel måste i alla rättsinniga och opartiska domares Ögon wara långt mera föraktanswärd ån den wördige Christianus i författarens, som kanhända för att wara sällskapstik någon gång tagit en plats wid Pharaobordet, men för öfrigt iakttagit fin wärdighet och predi fat sanningen för honom, fom ide blott år känd för en storspelare, utan äfwen för de skamligaste gerningar. Den wördige Cdristianus ördrager til oh med utan förargelse ala anfall mot fig sjelf äss wen i offentlig Tidning och skall äfwen derefter råtta fig, om han finner det förtjena uppmårffame bet, Är det mumtett, qwickt och lekande, utan att fåra Religlon och anständighet, få fal han miss serligen genast med nöje beswara Episteln; men få fort en sådan hopsmörjelse fom den ifrågamwaranzs de förekommer, då anser den wördige Chriistianus det wara under fin wärdighet, att lemna annat swar än det tysta föraktet. För öfstigt må Evisilens författare wara derom öfwertygad, att den wördige Christianus trifs gonska wäl i fin enslighet och fägnar fig deråt, att han sluppik wäl ifrån både raffel-läror od påar raobord och att han icke älstar dessa nöjen. När han tog afsked med fin fordna boningsplats, tog han äfwen för ewigt afsked med fina fordna tidsfördrif i nödfall. Den wördige Christianus, four af lagt en elak mana, hwad icke Trätälia och flera med henom göra, afstår nu fin plats wid phrsas