— Betraktelser rörande allmänt nyttiga Jnstitutioner. (Fortjättning från N:o 46.) Mången anser likwäl flika National: Bibtiotheker föga nödwändiga, emedan en Student hos Her Professorer fan få låna få många böcker Han fan medhinna att läsa. Härwid bör man först erinra, att många bokälskare förlofwat att aldrig låna ut någon bok, emedan de derwid funna, lifs fom Jnsändacen, mista bälften af fina böcker, om de på god tro utlåna dem åt hwen som helst, oberäknadt att dyrbara böcker genom ständigt bruk af oförsigtiga ynglingar, förlora i wärde. För det andra medföra alla priwata bibliocheker til fin inrättning och natur ide tiondelen den nytta som de publika. Derföre har Jnsändarens favoritsauftor, den snillrike dolberg, anmärkt att wåra Bidblios thekssamlare följa samma princip, fom fordne Eröfrare, att med slor möda samla, hwad fom genast efter deras död förskmgras Derföre testamenterade ock Hollberg sitt stöna Bibliothek till en publik inrättning, ehuru det för några år sedan olpckligtwis uppörann i Soröe; derföre föl de ock en Thott oc Suhm den store Hoddergs efterddme, och iest menterade fina flora och förträffliga Bibliotheker, den förre, (om Jnfändarens minne ej dbedrar,) til Kongl. Bibl othek. t, och den sednare tid Univerfis get8sBibliorheket i Köpenhamn. Nationalsmintten fan derwid u-tönas, då Thottiska Bibliotheket, efter en uti fem tjocka tomer i oktaf tryckt katalog, bestod af 30900 velumer, oh Suhmiska Biblioheket, ehuru mindre, utan twifwel war det mest utwalda Historiska Bidtiothk, fom någon primat mon nå: gonsin ägt. Hwilken Matioenal-förluft skulle det ej warit, om dessa Bibliotheker hade blifwit sålde på offemlig auktion! Derföre fan man of inom Lunds Atademi omtala märkliga sanader. FHmar blefs wo den store Lagerbrings samlingar af Böcker och manuskripter af? Hwar tog hans medtäflare i Historien, den store Celsii Köna Bibliothek mågen? Hwad Jnsändaren met, år att wissa Köpmän fkaffade fig godt sörlag af pappers omslag, kanske för hela fin tid. Besinnom förluslen når wi ibågs komma, art Biskop Celsius ärft sin swärfaders, den slore boksamlaren Stjerninans Beblioth k! Wäl löpte Doktor Lunddlad en stor del af de raraste werken, od Å dem många, fom Konung Carl den 10:de tagit från en Ahlefelt, hwars gyllne wapen flod gat sradt på många parmer. Men hwar tog då Doktor Lundblads förträffliga Bibliothek wägen? Det är mål sannt, Stiudenterne föpte be flesle; oh ganska få blefwo inropta för Köpmansdodernas räkning. Men hwar togo slutligen Gtus denterne wägen? De ita såsom TCegnr skrifwer om flortfoglarne: mot norden, mot norden. Och sår de en gång dö, monne icke, liksom alla floder stadna i oceanen, ocså ada böcker slutligen stadna i Köpmansboden, med mindre en sådan olrcka förekommes genom inrättningen af publika Biblios tdetec? J sådant affeende hade man wäntat, att Profeffor Fremling, fom famlat fin rifdom wid Lunnds Akodemi, Hade såsom barnlös, fölit Professor Retzii berömliga efterdöme, oh gjort någon dos nacion till Lunds Åkademi; äfwen fom. det hade warit önskligt, att Lifmericus Encelhardts fröna ut. malda BVibliethek ide blifwit få snöpligen skingradt genom en utmätningsanktion. Men om ändå Nas tisnalsHibliocheker hade waxit inrättade, skulle literaturens förlust derigenom betydligen förekommits, det ect prixas Bibkothek hufwudsafligen öfwergått til ett publikt. Waraktig och odödlig fom historien, är nyttan af ett publikt BVibliothek ; den år införlifwad