Utrikes Nyheter. Constantinopel d. 5 Maj, Porten bar i går tillkännagifwit Herr v. Minciaky åfmens fom Österrifes, Frankrikes, Englands och Preussens Gesandter, att den owillkorligt will uppfylla de tre punktec, som den förstnämnde uti Conferensen den 5 April i sin Kejsares namn förelagt såsom nödwändiga widkor för fredens och wänskapens återupprättande; nemligen, att Moldau och ICallas chiet blifwer satt i samma skick som före 1821, att de arresterade Deputerade från Servien blifwa frigifne, och att Gesandter blifwa afsände tid Ryska gränsen för att afgöra alla de punkter, som från 1816 til 1821 hafwa blifwit afbandlade. Redan samma dag blefwo de Serviske Deputerade satte på fri fot, furiret afsände til Föestendömena, och utnämnandet af Portens Deputerade för de ut ländske Gesandterne tilkännagifwet. — — Natten till den 30 April erhöll Porten officiel underråts telfe om intagandet af Miffolonghi, hwaraf man inhämtar följande närmare omständigheter derwid: Sedan första dagarne of April wisste man i Turkiska Lägret, att besättningen af Missolonghi ej war browianterad för mer ån 15 til 20 dagar. Förgäfwes hade den redan en längre td anropat N.geringen i Nauplia om hielp. Grekiska Marinen fann det rådligare och framför alt indrågtigare att i Archipelagen göra jagt efter rift lastade Europeiska Köpmansskepp, ån att utsätta sig för faran of en ny strid med Turtiska flottan. Slutligen mot medlet af April ankommo ungefär 30 SHpdriotis ffa och Spetziotaska fartyg för att undsätta fäslningen; men detta förför misslockades beli och hållet; inloppet war tillspärradt genom intagandet af Vassiladi och Anatolico, och Kapudan-Pafbhas flotta uppställd i slagtordniug. Grekiska Eskadern blef tillbakadrifwen och fat härwid hafwa förlorat 2:ne skepp samt lidit mycken skada på fina öfrige fartyg. Besättningen af Missolonghi, hwilken genom utgången af denna färming förlorade sitt sista hopp och hvars sista förråd woro medtagne, fattade det förtwiflade beslut, att göra ett allmänt utfall och bana fig måg genom det fiendtliga Lägret. Natten emellan d. 21 och 22 April tågade de mesta wapenföra män, med qwinnor och barn midt ibland fig ut ur fladen, sedan de förnaglat kanonerne och qwarlemnat en afdelning, för att antända de anlagda minorne. Tild olycka för besättningen hade en fånge, en ung Tur, fått tillfälle att rymma från fladen, och denne underrättade fienden om de belägrades förehafwonde. DÅ Grekerne frame rydte funno de RedfhidsPafha ruftad till deras emottagande; alla deras försök att genomtränga Al. banesernes linier woro fruktlösa; striden war fruktanswärd, men de förtwiflades mod måste dock ös fa under för öfwermakten. Större delen af besättningen föl i denna nattliga strid: öfwerlefworne grepo till flokten, för att återwända till fästningen; men en Corps Egyptiska trurpar hade emedters tid urder Hussein Behs befäl, inträngt i fladen, få att de dit återflpen e Grekerna koinmo emellan twenne eldar, och blefwo samtligen nedergiorda. Tre til fyra hundrade flyktingar, hwilka hade slagit sig igenom emot bergsbygden, blefwo dock inhemtade af det Turkiska Rytteriet, och likaledes manne bannt nederhuggna. — Detta år en trogen skidlring af det öde, fom drabbat Missolonghis tappra befåttning och olpckliga inwånare. Måtte denna blodiga katastrof wara den sisla i den olycliga fame pen mellan de Christnas förswar af menskliga rätttigheter och Muselmännens despotiska förtryck! Paris d. 20 Maj. Följande äro de underrättelser om Missolonghis fal, hwilka Grefmån: nen Epnard meddelat från Ancona, under den 8:de Maj: Den 15:de April Hade Greliska Fottan en fäktning med Turkiska eskadren. Grekerna bade fördelen, men likwäl icke få afgörande, att de belt oh hållet kunde fördrifwa Turkarne och undsätta Missolonghi med lifsmedel. Miaulis afwaftas de derefter ankomsten af en ny division, för att å nyo börja striden. Jbrahim riktade ala fina afs sigter derhän, att hindra tillförslen of de lifsmedel, fom på små fartyg fördes ifrån Zante. Den 16 April war ad kommunikation afskuren. Jfrån samma ögonbuck kunde alla uti Petala, Porto Soro