Waldenserna. Uti en berättelse från London läser man, att en deputation från den ko umittä, fom är upps rättad för att understödia Waldenserne, har den 44 Mars innewarande åe haft en lång konferens med Grefwen af Liverpool oh Skattkammarkansleren, för att hos Regeringen förskaffa denna uräåls driga kyrka åtnjutandet af de pensioner, fom den under mer ån hundrade år har uppdurit från England under namn af Kongl Bewillning, oc bwitka icke blifwit utbetalte sedan år 1807 i anfes ende tid Savoyens dåvarande politiska förhålande. Ministrarne swarade kommittåen, att de wille anwända adt deras inflytande för att låta de Waldensiske Presterne komma i åtnjutande så wäl af deras innestående, som deras framtida pensioner. — Sedan förledit är äro of priwata personer ins samlade 5400 P. St, tid detta wälgdrande ändamål. — Engelske Peesten Gilly, bar, genom fin resa tid desse olycklige och första förswarare af en fann Christendom i Piemonts dalar, på nytt upps wäckt Engeljfa folkets intresse od medlidande för dem, Han utgaf beskrifningen öfwer denna fin resa i London år 1824. Han berättar deri, att Waldenserne bebo 13 Kyrkosocknar i dalarne Lucers na, Perofa eder Eluson och San Martino, hwilka innehålla en folkmänad af 20,310 personer, hmars af blott 2700 äro Katoliker; att Napoleon hade ett samtal med deras Prest Peyrani, oh att han derefter utgaf en befallning, tid följe hwaraf Waldensiska Presterne skulle åtnjuta lika underhåll med Presterne i de öfrige sörsamlin garne af Franska Riket; till hwarje Prests underhål anwisades ett stycke jord, fom årligen kunde inbringa en revenue af 1000 Fr., utom 200 Fr. af Statskassan. Så fnart Konungen af Sordinien å nyo tog fin thron i besittning blefwo dessa anslag indragne, och na råtade Waldensiska Presterne i det djupaste armod. Engelska Ministern gjorde förbön för dem dos sista Konungen of Sardinien; men denne swarade: når Konungen af England emanciperar sins