dan höga Sitt, härwarande Skåningar utdedja fig att i Ed, Maj:is Nådiga hägn städse få wara ins neslutne. Hans Maj:t behagade härå swara: Mine Herrar! Denna tidpunkt, fom uppfyllt Scandinaviska Halföns förhoppningar, bar återkallat i Mitt minne, att den Monark, hwilken antog Mig till Son, på dödsbädden till mig öfwerlemnade både Sin kärlek för de Folk, hwilka lydde under Hans Faderliga Spira, och Sin tillgifwenhet för den prowins, i hwars sköte Han tillbragt Sin ungdoms skönaste dagar. Jag bar derföre af egen bdjelse, få snart Min Sonson föddes, utnämnt Honom till Hertig of Skåne. FI det Jag sålunda swarat emot Win Faders önskan, bar Jag ansett Mig lpcklig, att är de första Swenskar, fom mottogo Mig på deras strand, funna lemna detta offentliga wedermäle af Min tacksamhet för de intryck, hwilka de giorde på Mitt hierta, då de på ett få rörande fått tolkade Nationens lifliga känslor. Då J tecknen den odödlige Carl den 10:des bragder, påminnen J hwarje redlig Skandinav om den duböla lyckan fom blef denna Konungs lott, att förswara fäderneslandets rättigheter, och att dermed införlifwa ett landskap, fom blott genom inre oroligheter blifwit lösslitit derifrån. Försynen bar sedermera gifwit of nypa prof af sitt Himmelska beskydd, då Hon förenat ala Halföns barn, Om, fom det säges, Folkets röst år Guos idfl, få bar denna rött aldrig blifwit tydligare uttalad, ån til sörswar för wåra slyrelsegrunder od inrättningar. Nationernes politiska Religion har äfwen sina trosläror, och deras önskningar, att njuta inre lugn och yttre oberoende, böra anses fäs fom grundwalen för hwarje laglig myndighet. ; i Jag föcsäkrar Eder, Mia Herrar, om Min innerliga wälwilja oh Min Kongl. ynnest och bewågenhet. Til H. Å. H. Kror:Prinfen: Högborne Furste! Sweriges oh Norriges Kron-Prind! Det är wid ett tillfälle lika tillfredsställande för Eders Kongl. Höghets eget hjerta, och för hwarje intyggare af Scandiens lugna och säna land, som bärwarande in wånare ifrån det aflägsna landskap, bwilket sedan längre tid ägt lyckan fe Befälet öfwer dess förswarsanstalter, och wården af warande och kommande slägters bildning anförtrodde åt Eders Kongl. Höghet, nalkas Eder, älskade Furste! att hembära gärden of de känslor, hwaraf deras bjertan lifwas, wid det förnyade wedermåle af Kongl, Maj:ts nåd och wålwilja, i den efterlängtade Tpronarfwingens utnämnande til Hertig af Skåne. i Med rörda hjertan hafwa wi, iemte öfrige lycklige medborgare, uti Hertans Heliga Tempel till den Algode Fadren framburit wåra uppriktiga, wåra innerliga tackoffer för Försynens hägnande wård, för bönhörelsen till wåra warmaste önskningar för ett älskadt Konungahus, för Fosterland ets mål, för kommande tiders tryggbet, lugn oc säkerhet. Detta glådjefuda tillfälle, gemensamt för de twenne Folk, hwilka äga få många Mål att wörda och älska fin Konung och Def Ått, gifwer nu Af wen Skånes allgifne inbyggare sörnyade ämnen til enskilo glädje och tacksamhet. Emettag, nådigste Herre! wåra lifligaste tacksägelser, wåca uppriktigaste lyckönskningar. Wir: des inför den dyrkade Furstinna, fom med Eders Kongl. Höghet lika förtjenat, och äger hwarje uns dersåtes oinskränkta wördnad och kärlek, hos den Prins, som, en dag arftagate af flora Fäders thras ner OM dygder, i den wagga der Tolfte Carl åwilat, förenar med förflutna tiders flora minnen,