uppylpses, ott de haft permisfion, enligt Fältwåbel Ehrorqulsss bewis, kwilfet Fällwäbeln n öjligen ide anat, hwartil Grewibius ämnade anwända det; men eck å den andra fidan, att nämde soldater ide behöft begagna permissionen til utwandringar, efter de erhölo arbete på skället, oc att de fåles des både kunnat wara, och äfwen werkligen warit tillstädes i Landkrona wid åtalade tillfället. Om målets hufwudsakligo utredning skulle pröfwas bero på utwecklingen of denna omflåndigs bet, erbjuder jag mig med tio wittnen wid ny ransakning ytterligare slyrka, att Thim om Everoth bade arbete i Landskrona å nämde tid. Sör öfrigt år det en sanning, hwad Grewillius i fin förkloring anmärker, att alla mina in: wändningar hafwa blifwit ogillade, Jaa har oc i mina underdåniga Beswär wågat anmärka denna omständighet, såsom ett bewis, att man nekat mig de rättegångsköemåner Lagen tillerkänner äfwen en brottsling, ännu mer den, fom fört upprättelfe emot lidna oförrätter, helt Kämnerg-Råtten ice bade bort ogisla en parts påstående, att wissa oupplysta menniskor måtte först förhö-os hos Prefters skapet, innan de få aslägga wittnesmål. Jsynnerhet torde en sådan försiktighet wara af nöden i Landskrona, om eljeft Öfwerhetens uppmärksamdet skulle hafwa hunnit tid de hundradetals wittnen i Lundgrenska rättegången, hwilka syndarligen motfagt hwarandra. (Fortsättes.) — — p— ——— — — — — —