mimi. hj4(4(4444 MIC VS ERUVIE Bb —(O. (Forts. från N:o 28.) Författaren i StotholmssPoften, fom yttrar med anledning af deffa skriftwerlingar: aft Strifz oh Boktryckarekonsten äro i få fall blottade swärd i dårars händer har i deffa rader förekommit Jnsändaren och fällt domen öfwer sig sjelf. Denne dåre strider icke blott med ett blottadt, men med ett förrostadt swärd och i fall han står i någon beröring med Minerwa, Lärdomens Gudinna, få åsåter det på hans ohyggliga låten, fom det more Minerwas uggla, hwilken skriker i Stotholms:Poften och der med fina klor ritar fina meningslösa frummelurer. Nu öfwergår författaren i StotholmssPojten, att nyttja hans eget uttryck, till de ropersonliga infaften. Han uppehåller fig til en börjar mid anekdoterna om den märkliga Akademiska period, då perukerna dansade öfwer Consistoriebordet och begagnades understundom i stället för punschbålar. Dessa anekdoter will författaren ingalunda anse trowärda, emedan han sjelf, som orden lyda, ej är så urgammal, att hans Akademiska tid infallit under de af skriftwexlaren namngifne Professorers lefnad, hwilka ban gjort til få sällsvnta ftrideoch drycs keskämpar. Hans Akademiska bana, säger ban, fulländades under en lugnare period, få inom fom utom Eonfiftorlum, Härwid will Inf. anmärka, att förf., för att tala i samma enfaldis ga stil fom han, kunde wäl icke wara ett wittne tid dessa uppträden på en tid då han icke lefde, men bör wäl icke derföre twifla på sannfärdigheten deraf endast af det skäl, att han icke sett det. Att förf. icke är någon urgammal Akademicus, derpå twiflar Jns. ingalunda; nej twertom, han tror, att han är allt för ung och oerfaren ännu och, fom ordspråket lyder, fnags past torr bakom öronen och tilfommen under den luanaste period utan serdeles beswär eller mes dermöda. Widare yttrar förf.: defutom är det mål en naturlig följd af Nationens tilltagande byfening, fom twifwelsutan måste i bög grad wisa fig i en of Lärda sammansatt Solegials Styrelse, att nemligen inga ofördragsambetens utfall förmärkes mot den eller de Ledamöter, som frimodigt till Protokollet yttra sin Sfmwertygelfe. Men Herr förf.! månne wäl Nationens tilltagande hyfsning har något sådant inflytande på de Lärdas Sollegiel-Styrelfe Jns. tror twertom, att den sednare bör hafwa inflytande på den förra och för öfrigt att wäl hwar och en Ledamot må fritt yttra sin öfwertygelse, men att likwäl inga oriktiga och mot all upplyga ning stridande principer böra fördragas I ett samqwäm af upplysningens wänner, (Fortsättes.) Ett juridiskt factum till styrka för den satsen, att mycken orättwisa blifwer ofta en nödwändig följd af brist på publika MNåttegånag: Prokurarorer. hmilfa innan,