mig, Då det dessutom är bewist, ett RNos auist, wen ide jag, inställde fig, för att begära patrullens skydd mot Reinhards öfwerwäld, få lår Rosquisls påstående, ott jag slolat mellan fyra ögon befallt honom låta häkta Reinhard, ej wara wittnesgildt, och ide kunnal fälla mig, emedan Rosquist i så fall wittnat i egen sak, och olla de hbärhos bifogade wittnesm ål, fom skolat styrka, att jag låtit häkta Reinhard, grunda sig enkannerligen på Rosewists yttrande om hwad jag skelat befalt honom mellan fyra ögon. Hwadan intages att afwen om åtgärden kunde komma under rubrik af en formlig arres stering, få finnes Rosawists och de öfrigas på hans utsago grundade wittnesmål ej bindande emot mig, utan emot Herr Rosqwist sjelfl. Då dessutom Doktor Schagerslröms wittnasmål upylyser, att iag war beswärad af swindel och hufwudyrsel wid besaade tillfälle, war det ett fel af Rosquist att werkställa en olaglighet fom en yrande befalt, eburu jag bestämdt nekar att jag utgifwit en sådan befallning, utan lär någon annan än jag derom fogat onstalt, ifall Rosquist ej handlat efter eget bewåg. Denna enda omständighet är tillräcklig för min frikännelse. (Fortsättes)