ning af detta skriftwexlarens loftal öfwer fig sjelf: att om en sådan man blifwit placerad på detta ofantliga lärdomsfält, då skulle möiligtwis saken fått en bättre utgång Denna författas rens ironi bar på detta stället den besynnerliga egenskapen att werkligen wara sanning. Ty både H:r D. och N., fom någon sagt skulle betyda Dosmerpanna och Nöt äfwensom troligtwis förf. i Stockholms Posten, att dömma af dessa ömkliga reflexioner, äro på örmågans wä mar wida underlägsna den man, hwilken hår tagit sitt eget förswar med en förlåtlig sjelfkänsla af sitt eget wärde, sedan man en lång tid förtryckt och förglömt honom. (Fortsättes.)