En Öfwer: Nått fan äfwen med det störsla nit för sanning oh rätt möjligen becå Domwilla em Under Rätten icke fullständigt oh opartiskt utredt ett mål med alla dess omständigheter, om Do maren, oaktadt han är jäfwad, pröfwar sig sjelsfbehörig, om den ena partens wittnen ej få afhöras eller deras wittnesmål twetydigt i Protokodet framställass; men motpartens wittnen deremot få af höras, och bland dessa äfwen sådana mittnen, hwilka ena parten jäfwat, emedan de haft del i der oförrätt, som wållat Rättegången. Det år utan twifwel just derföre att Lagstiftaren förmodat en sådn möjlighet i en merit ful af stidiga intressen, fom en VufktiäNevifion blifwit inrå tad; ock jag will hoppvas att den är maktpåliggande i detta mål, om någonsin. Att äfwen jag wort ett offer för den ensidighet jag be: förifmit, år hwad jag i deffe underdåniga Beswär går att bewifo, ehuru märgen Rätltegångsförmår blifwit mig betagen, om ej arnorlunda, åtminstone genom motsartiets slörre inflytelse och kunskapi Lagfarenheten, än som blifwit min lott; hwarmedelst man ock lyckots att till en del fördölja sannin. gen och i hufwudsaken förwända Rätten, få att den oskyldige blifwet förklarad brettslig. men den skoldige saklös; dock hwad fom hittiks tröstat och uppehålit mitt mod, år den wissa förboppning att ändteligen finna stydd och förswar wid sjel wa thronens fötter. (Fertsättes)