äO —ä————— — Til Helsingborgs Posten! (Jnsändt.) J anledning af uppgiften i Helfingborgs-Poften N:o 17 den 4 fifiledne Mars angående Sjö uls:Råttens hufwudsakliga Utslag öfwer Fiskaren Lars Pehrsson på Råå och de Tulldel jente. fo hos honom förrättat husvisitation, wil Jnsandaren här omnämna, att det icke nu är försla gånger man funnit besynnerliga åsigter utwecklas af de Tulltjenstemän, hwilka äfwen utöfwa Domare-eniöe tet. För några år tiäoaka om då enligt Lag alt störse eller mindre wåloförands å Tulbetjent i oc för def tjenst mar belagdt med dödsstraff, anmälte Strandridaren Sundgren wid Nyhamn, att bar blifwit wid landningsnälet derstädes i oh för tienften öfwerfallen af Fiskaren Krabbe med en örftt och några steg derifrån of Huffaren Zackau med ett omfamrande, hwilket hade den påföljd, ati Sundgren föll hufwudslupa i en korg eler tunna, — Ransakningen utwecklade likwäl råtta förhåls landet, nemligen: att Sundgren då wåldet å honom skedde, wäl war i tjensten staddo; men ide i def utöfning; och att ändamålet af hans besöt och wistande wid landningsflådet den gången endast mar, att få föpa nyss ankommen färsk fis; att Sundgren. fom derwid fann fin embetswärdighet förs närmad, i det hans önskar ide nog baftigt uppfylldes, -utfor i ffålsord angående Krabbe, bwilken, stående bafom Sundgren, således genast fick förtroende af denna kompliment, och bemötte densamma ned en örfil, h varaf Sundgren siuvade; hwarefter, och då Sundgren under skrikande sprang med båftighet från ftådet, få att Zackau, hwilken ide åselt det förra uppträdet, utan helt enkelt trodde, att Sunogren blifwit wanwettig, sökte af wålmening att hejda Sundgren i farten, — Ejb-TZTuls: Rättens pluralit anfåg Sundgren då ide hafma marit stadd i tjensteutöfning; och hwarföre frågan om någon answarighet för wåldet å honom ide tillhörde Sid-Tuls-Råtteng pröfning. Detta Utilag blef af Kongl. Götha Hofs Rätt fastställdt; od målet afgiordes federmera mid HåradsRätt. Men huruwida den of Bjö-Tuls-Räåttens Ledamöter, fom ansett saken på det sätt, att han uttryckligen röstade för dödsskaff å Krabbe och Zackau, bade för sitt wotum någon olägenhet, har ide blijwit bekant. — A( )—H;S— — Ett juridiskt tactum till styrka för den satsen, att mycken otättwisa blifwer ofta fv PM 0 8 AA TR Ä .AmAA 22 — Fy