dentlig man i sin wetenskap, som D:r Rorberg, hwllken hardt når både efter författarens me ning i Stotholms-Poften och andras kunnat göra underwerk i sin sak. En sådan man kar icke ursäkta sig dermed, att det war förmycket på en gång; hade ej mannen kunnat i alla fal gått alfwarsammare till wäga wid examina? Han behöfde ju icke läsa öfwer, fom kanske nu: mera sker, når Professorn ffad hålla examen i Grekiskan; ty han ägde ju förut en få djup och wid sträct kännedom af alla klassiska författare på detta språk, att ingen glosa war honom obekant En öfwerläsning upptog således icke hans tid; ty han behandlade dessafgamla svpråk med fam: ma lätthet, som sitt eget modersmål. Hwad kunde då egentligen hindra Tit. Norberg, att met mera alfwar behandla sin examinatorsrättighet, om ej hans fromma och lättrogna farakter, af hwilken mången skälm betjent sig. Jns. mins ganska grannt, att för flera år sedan erhöll en wiss storskrytare högsta betyget i Kandidatsexamen för Tit. Norberg, hwilken det lyckats att ins bill: examinator, det han hade läst alla Davids psalmer och Esajas på Hebräiska, men hade dock blott läst de tre första wersarne på hwarje kapitel, i bopp, ett examinator icke skulle gå widare — hwilket ock fullkomligen slsg in. (Fortsättes.) ——— —