funnat förmildras och aft man bort förskona den gamle wördnadswärde mannen för allt förs löjligande; ty löiet passar icke för ålderdomen och satiren bör skona den för sina pilar. Man må wäl göra sina anmärkningar mot ålderdomen, men man bör icke skratta åt den. Men då förf. i StofholmssPoften will med uppråfnandet af hang Akademiska arbeten framställa Tit. Norberg såsom ett helgon i siteraturens werld, hwilket ingen dödlig skall wåga anfalla, så är det ett bewis på, att förf. föga eller intet känner wärdet af hans Akademiska arbeten. Hwad de 3:ne Tomerna beträffar, som i 87 ark innehålla Tit. Norbergs utwalda Akademiska arbeten, hwilka Prof. Rorrman, i brist på egna, utgaf, är det wäl sannt, att der finnas många bewis på mannens beläsenhet och oförnekliga diupa kännedom af Österländska språken; men någons ting originelt, som man aldrig förut hwarken sett eller hört, finnes der icke, utan synes allt i mer och mindre grad wara imitation. Wi erinra oss bland annat en afhandling om det fublis ma (de sublimi), fom för det mesta år hämtad från Longinus m. fl. Hwad Hr Kansti-Nås det Norbergs utkast til Språkläror i Grekiska och Hebräiska språket beträffar, så hafwa dessa, åtminstone för Zns., som en längre tid studerat dessa språken och tror sig någorlunda kunna bedömma detta ämne, föga eller intet wärde, emedan han på flera ställen icke kan förstå förf. mening. Bland sådana ställen will Jns. nämna läran om perberna i Tit. Norbergs Grekiska Grammatika, der förf. förlorar sig i ett mörker af otydlighet, så att han förwillar både sig sjelf och fin läsare. Man måste granska först innan man dömmer och icke göra som författaren i Stodholmss Poften och flera wår tids grannlätsmenniskor, fom harangera öfwer lefwande och döda, utan att känna dem knappast till namnet. Författaren i StodholmssPoften widrör Åfs wenledes Kansli: Rådet Norbergs donation af 16,666 Ridlr 32 ss. Banko till fond för en Profeås for i lefwande språken, med wilkor, att def systerson Sjökaptenen, numera Professor Stectfen skulle blifwa den förste fom dertill utnämndes. Och som skriftwexiaren funnit detta firrarans de innebära lika få mycket ett enskildt, fom ett almänt intresse, få har skriftwerlaren gjort ders öfwer sin anmärkning oc icke kunnat annorlunda betrakta denna frikostighet, än som ett medel att tilldägabringa någon ting owanligt, orimligt och i annat fall owerfställbart. Författaren i Stofjolms-Poften, fom fer saken från en annan synpunkt, nemligen den wanliga fryppunts ten, frågar: Kan någon med rättskänsla klandra oftanämnde Kansli Råd af den anledning, att han önskade fe fin nåra anhörige hugnad med denna plats; då han fom Testator tmwifs welsutan kunnat bortgifwa ofwanberörde summa åt hwem han behagade utan att lag eller afs und kunnat med något sken af rättwisa klandra en sådan handling? (Fortsättes.) —— eve Kongl. Maxts oh Rikets Hofrälts öfwer Skåne och Blekinge Utslig uppå de Besmär Stad8s faffören Meisner och Stadsåäskalen Been onfört derdfiwer, att, sedan Konungens Befonninhsbafwande i Milndgus Lån 29 Biksvå:ndetet I guad Sitt, fon förordnar, det Nifenfraperne för Fattigförförjningen och Hospitalsfenden i Helsiagborg borde of dertill utsedde Revisorer granna skas, sedermera medelst Emdetsskrifwelse den 24 fistledne October till Magistraten i Helsingborg siadgat det wederbörande Redogörare borde inom fjorton dagar efter delaktighet af Beslutet, wid Tiugofem Rifsdalers wite inkom ma med hufwudsaklig förklaring öfwer de af Revisorerne, emot förberörde Räkenskaper för wissa år författade anmärkningar; så och uppå klagandernes häres mot anmäldte missnöie, har Konungens Befallningshaf vande och Biskopsembetet genom Nefolus tion den 18 sistledne Nowember förilarat, att då ofpananmåskts Beslut af den 24 silledne De. tober icke innefattade någon hufwudsaflig pröfning, få kunde bänwisning till serskildte Beswärs nnefattade någon dul pu Å de anmäldte missnöjet att åtfölja hufwudsaken, mes FET Mwe