— ———— ———— —— Skriftwexlingar rörande Lunds Akademi. (Forts. från N:o 20.) För att ån widare påkalla Allmänhetens deltagande derigenom, att författaren i Stota bolm8sPoften anser Professor Brunii literära wärdighet icke kunna förnärmas utan att i och med detsamma förolämpa hans iyckas befordrare och gynnare — så wågar äfwen författaren påstå, att skriftwexlaren kastat skugga på Akademiens förre wördade Kanslers (Exc. Enges ströms) underdåniga hemställan rörande T. Brunii befordran tia Professor — ja författaren är nog oförskämd att påstå, att äfwen dymedelst en skugga af skriftwexlaren blifmit kastad på den i nåder skedda utnämningen; men hwilket ömkligt fått att förswara fig? Är detta ide att krypa på händer och fötter för att komma i höjden? År detta ide, att genom höga insinuationer föfa ett skydd, fom den sanna förtjensten ide behöfwer? Nej — den sanna förs. tjensten förswarar sig sjelf utan att behöfwa sådana tillflygter. Jns. får för öfrigt i anleds ning häraf förklara, att han hwarken har klandrat eller ämnar att klandra Högsta Maktens åtgärder. En sådan dumdristighet har ej kunnat falla Jns. in, men det måtte wäl icke wara detsamma att kasta skugga på Konungens utnämning och att säga att den utnämnde hade kunnat göra wida mera för fin upphöjelse ån han gjort? Dot more I sanning ett fegt. smicker att alltid säga, utan urskiljning, att hwad fom skett mar det bästa; äfwensom det wore en i hög grad straffbar tilltagsenhet, om en enfkild man wille mönstra och tillintetgöra hwad Högsta Makten sanctionerat. Likaledes får Inf. förklara, att han ej heller welat kasta någon skugga på Akademiens förre Åanslter, hwars hjertliga wä mening och upprigtiga nit för Akademiens wälgång berättiga honom til allas sanna bögaktning och tillgifwenyhet, om denna högaktning och tillgifwenhet delar Jns. med Allmänheten af innersta hierta. — Men icke har skriftwexlaren förolämpat H. Exc. Grefwe Engeström dermed, att han säger att Brunius wille slippa de ett Professorsförflag åtföljande formaliteter? Har ej Prof. Brunius möjligtwis inför Akademiens Kansler kunnat afgifwa så kraftiga löften och försäkringar om förkofran och tillwext uti fin wetenskap, att sådant allt werkat på ett ädelmodigt hjerta? Om nu förhållandet warit sådant, wore det i sanning långt ifrån att kasta skugga på förre Kanslerens förfarande, fast mera att sätta bang ädelmod i ful dager och wisa bur han mar benägen att upphjelpa och understödja äfwen den minsta förtjenst; då skriftwexlaren omnämt T. Brunii lycka, att utan föregående specimen utnämnas til Professor. — Widare wil Herr Brunii Adwokat söka ett prejudicat I 5 Professorers tillsättande utan förslag, liksom skulle Herr Brunius äga lika stora förtjenster med dem, bland hwilka författaren äfwen nämner förre GreceLinguze Professorn numera