mänhetens domstol med literära maktspråk, förwridna framställningar, och med af saken otwunget hämtade slutsatser. Han börjar då med att taga Prof. Lindfors förswar, fom må wäl funna förswara fig sjelf, om det gäller. Förswaret består deri att förf. faller T. Lindfors en för fina skrisfter och sitt embetsnit wälkänd Bros fessor. Det hade dock warit wida bättre, om i det ställe förf. sökt bewisa detta för dem, som ännu icke kommit till en fullkomlig tro och öfwertygelse i detta ämne. Jns. medgifwer gerna, att Prof. Lindfors arbetat mer ån många andra och säkert gjort äf ven wida mera skär för fin literära wärdighet ån förf., om ej Jns. misstager fig alltförmycket om förf. namn och förtjenster; men att han just år en få wälkänd författare eller ett sådant helgon i literaturens werld, att ej Skriftwexlaren i Helfingborgs-Poften skulle wåga att raljera honom eder Hans advocat i samma ton fom den ene eller andre behagat raljera Skriftwexlaren i Selfingborges Poften — sådant fan Inf. ingalunda medgifwa. Hwad Prof. Lindfors skrifter beträffar, få känner Jns. inga andra än dess Swenska och Latinska Lexicon, som, ehuru kraftfordrande det ån må wara, är dock ei annat än en Phraseologi, föga anwändbar för andra, ån dem fom huns nit studera fig in i Latinffa språket — och def Handbok i Romerska Antiquiteterna samt den lilla brochuren i Jsländska Literaturen, hwilket allt är dock icke något owanligt utan hwad bögst wanliga Literatörer funna frambringa. StorsIngquifitorsmwårdigheten i furs rogat för Wexiö Biskopsdöme fan Inf. ite förklara annorlunda än fom wälförtjenta repressalier för det projecterade fyrwerkeriet på Lunds torg, hwilket icke synes funna emanera från någon annan ån en werklig Jnquisitor. För öfrigt må förf. derom wara fullt dfwertya gad, att de röster som wid Biskopswalet i Wexiö Stift fallit på Prof. Lindfors lott ite, fom han förmodar, äro en af hans wänner afundad ära, åtminstone ej af Jns. som aldrig haft den äran att räfna sig bland denne wälkände författarens wänner; skulle wäl Jns. eller sådana T. Lindforg wänner, hwilka aldrig i denna måg kunnat competera med honom, möiligtwis kunnat missunna honom ett sådan förtroende? — så mycket mindre som han ej wann förslaget och fom aldrig I fråga wid utnämningen. Strider ei den stackars karlen i Stothbolmså-Poften på detta ställe, fom öfwerallt med ett förrostadt swärd, hwilket han alltjemt mill rolera? (Fortsättes.) 2 SR —