gång än den okände författaren, will wisserligen icke ge offentlighet åt orimliga slutsatser; hwarföre Jnsändaren ej heller ansett sådant för säkert. Men Jnsändaren bar likwäl funnit nås gon anledning dertill, wid åtankan af en få ebetydlig citation, fom tyckes ide utan skäl innes bära ett råd, ett biträde eller en anwisning från den citerade författaren, Det beter, att dens na libellering kunnat sans facon behändigare förödas. — Jnsändaren, fom tror fig i detta uttryck bebåndigare igenkänna en af författarens smutsigaste ideer, får då fråga, om ej I fås dant fall libelleringen kunnat tjena till fonvolut för den okände författarers exkrementösa tankar? DÅ till swar på förslaget i Stockholms Posten om Helsingborgska libelleringens uppbråne ning mon i Helfingborge:Poften, för att tala i samma anda, föreslagit smädeskrifwarens flefa ning wid safta eld på det i Domkyrkans medlersta Mor befintliga halster; få medger Jnsändaren gerna, att detta förslag år grymt och barbariskt — ja — oanständigt; men den stackars karlen i Stockholms Posten måste derwid befinna, att Jnsändaren blifwit förledd af Stockholms Por sten att tala i samma pöbelaktiga ton. Fråga och swar måste stå i samma casus. Den helige Laurentius fan dock ide med skäl finna fig förolämpad härof, fom författas ren i Stockholms Posten tyckes förmodas ty der måtte wäl ide ligga någon förolåmyning deri, aft twenne menniskor dö en och samma död; få wida man ej will taga saken så, att ten ene icke förtjent, men den andre deremot förtjent att undergå denna kreaturliga död. Författaren i Sicckholms Posten, fom tyckes i hemlighet inse oanständigbeten af sitt förbränninxgsförslag, samt liksom för sig sjelf blygas deröfwer, will nu förklara hur ett så groft ech onaturligt föra flag kunnat utgå från en man, fom gör anspråk på bildning. Detta reder författaren ifrån fla dermed, att han säger fig endast welat med en sannfärdig literär ancfdot göra Allmänheten uppmärksam på den Helsinaborgska ffrifte werlingens halt. Men buru ömklig är ej denna tergiversation? Har wäl författaren dermed hulpit saken ? Har wår författaren I dessa orden sagt annat, än hwad han förut sagt, då han föreslagit Helfingborgska åibelleringens förbränning på Lunds torg, och har han icke giort sig skyldig till samma plumphet, som ban förebrår Jnsändaren i Helfingborge Poften? an bar, tillägger widare författaren, welat komma få wäl Skriftwexlaren, fom Redaktås ven, att bruka warsammare uttryck. Men frågas: har wäl något owarsammare och dumdriftie gare kunnat yttras i upplysningens tidehwarf, ån detta förbrånninggsförfraa ? (Fertsättes.)