etrina, quae a Svedenborgio nomen habet, cum antiquiore eomparata mysticismo eller en jemförelse mellan Swedenborgs Lära och de gamla Myftikernas. En hwar lär wäl medgifwa, att detta ämne är af ett allmännare intresse, ån att endast Afus demici eller de, fom forstå Latin, sulle finna en god afhandling derom för fig lärorik. Infåns daren har förut nämnt, art Akademiska afhandlingar i Religionsåmnen borde författas på modersmålet — oc han återtager det nu, då han erinrar sig, att Swedenborg, som med sina fromma aningar och sitt beständiga umgänge i andewerlden förekommer alla goda menniskor så innerligen älskwärd och är det äfwen, har likwäl sina grofwa willfarelser, som icke kunna stå tilsammans med wår rena bekännelse t. er. läran om försoningen, om treenigheten m. m. hywarom Jns. en annan gång mill närmare yttra fin mening. — men erinrar fig Jns., Sve: denborg har likwäl tillwunnit fig ett stort anhang bland folk både med och utan ukademisk blloning — ja äfwen bland det swaga könet, fom har mera ojerta än förstånd och antager dera före ofta utan att närmare pröfwa, hwad den ömma känslan ingifwer från andewerlden. In: sändaren känner flera af det swaga fönet, som tro blindt på Swedenborg och lemna honom hela sitt bifall, kanske för hans wackra beskrifningar om äktenskapet i den tillkommande vers den och kunna icke se hans willfarelse. Nu frågas: om ej en Akademisk afhandling, fom wifae de hwari andeskådarens felaktiga grundsatser bestodo, kunde äfwen wara nyttig för dem, som ide wanligtwis förstå latin, men utgöra dock den ena hälften af mensklighetens religiösa bilds ning — men blir det nu icke, då afhandlingen måste läsas på ett fremmande spräk. (Fortsättes.) Några underrättelser om Birmanska Riket. (Fortsättning från N:o 13.)