Swar på frågan. — GBiäeeond annat, hworom du i ditt sista bref tib strifwit mig, nämner du äfwen, att tu önskade blifwa pastor i Norra Wrambds lediga pastorat, men att du anser det wara stridande mot an: ständighetens loger, att ännu wäcka en sådan fråga få hasligt efter den älskwärde inannens död. Jag wet, att du ägde en synnerlig tillgifwenhet för fal. D:r Palm och att du med ara, fom kärd Eos nom, delade af innersta hierta den öfwertygelsen, att hans nit inom församlingen berättigade bonom til allas, både högre od lägres kärlek och högaktning ända irån den sämsta torparebustru til sjelfwa Patronesssan. Det war också till följe deraf, fom du förmodat, att den båfiiga bestörtning, fom hans hasliga frånfälle sörorsakot, ide skulle få snart lemna rum år andra känslor ån saknadens Och hwem medgifwer ej, att du däri har rått och att din urskiljning grundar fig vå den goda principen, att en man, fom werkligen saknas, fon ide få snart remplaceras. Men detta allt oaktadt får du förlåta irt jag ide fan meddela dig något tröstande swar. Twertom, jag nödgas säga dig, om det ån skulle wäcka din förwåning, att MN. Wrambs vastorat redan är bortgifwet och blef det till och med 2 eller 3 dagar före D:r Palms begrafning. Redan mid detta sorgliga tillfälle wer denna oförmodade nys bet bekant; ehuru du wäl fan lätteligen föreställa dig, att den allmänna saknaden och den djupa bedräfs welsen, att fe fader och fon på en gång nedsänkas i en graf, omcifwen af flera hundrade gråtande wänner, tycktes liksom tillstuta allas öron för denna berältelse. Min du frågar naturligtwis, bwem den lycklige är, och derpå kan jag med tillfredsställelse swara, att pastoratet blifwit bortgifwet åt en wärdig man, wår gemensamme wän, Stadskomministern i Helsingborg, Paul Habbeck, fom under några års förlopp handledt Hofmarskalkinnan Berds söner; hwilken Fru, såsom ägarinna af Wramsbs Gunnarstorp, alternerar med Konungen att tilsätta N. Wrambs pastorat.