Reflexioner af Vicomte de Chateaubriand. Den bekante Vicomte af Chateaubriand, fom för någon tid sedan utgaf en liten skrift under namn af Notes sur la Grece. har d. 30 Dec. förl, år uigifwit en ny upplaga deraf, försedd med ett företal på 75 sidor, hwari författaren yttrar fig om följderna af Kejsar Aleranders död i affeens de på Greklands och hela Europas öde. I slutet deraf säger författaren: Och når det nu futtis gen war förfent, då Grekerne måste duka under, sunno de likwäl ala hjertan tillslutne för deltagans det. Måtte de slagtoffer, som kunnat undkomma elden och swärdet, taga fin tillflykt till wissa Nas tioner, och ulspridde öfwer hela jorden anklago wått århundrade inför hela menniskoslägtet och inför den fenafte efterwerld; de skola dock i fin diupaste förnedring, liksom deras gamla Fäderneslands ruis ner, blifwa ett föremål för beundran och smärta, samt wisa oss qwarlefworna af ett slort folk; men stall ej sedan rättfärdighetens, den stränga rättfärdighetens dom uppgå? KLycklige äro de, som ide hafwa styrt Ssteri den dag, på hwilken Grekland blifwer uppofftadt! hundrade gånger hellre måls te man då wäka den ringaste af ala Christna, hwars bön förgäfwes blifwer uppfänd til tbroners na; tufende fallt lyckligare skall den swagaste förswarare of den förföljda Religionens och den fivande menskligdetens rättigheter känna sig.