disputationsakten, men äfwen frikostig wid utdelardet af hans betyg; utan att kunna inse de befordringsplaner, som dymedelst få en gynnande fart. — Hur skulle mål allrabäst al månhes tens önskan i detta fal kunna uppfyllag, att genom ett alfwarsammare behandlingssätt af Akademiska disputationgsafter förekomma ala oförrätter i befordringswägen? Denna fråga är wigtig och ganska swår alt beswara. Men troligtwis skulle det ej kunna ske lättare, än om facultetens Decanus eller den Professor, i hwars wetenskap speciminanten aflägger sitt prof, sjelf opponerade och icke i sitt ställe tillförordnade fina yngre wapenbröder, hwilka om ide als tid i brist på krafter att anfalla, få tilläfwentyrs til följe af föregående fredsunderhandlingar gerna säga concedo och lemna stridsfältet. — En sådan eftergifwenhet bör man deremot icke wänta af Professorn sjelf, som synes böra wara mera opartisk, och owedersägligen mest skickad aft vröfwa speciminanten. Hwarföre händer det sikwäl få sällan, att Professorn sjelf oppones rar? Huru nyttig skulle han ej wara på denna plats, om han anwände all sin förmåga, utan att likwäl gå till ytterlighet, att undersöka specimlnantens duglighet, och, då han icke fanns skicklig eller knappt kände hwad han sjelf utgifwit sig hafwa författat om han då genast improberade? Man måste medgifwa, att i annor fall äro och blifwa de Akademiska dispuras tions-afterna blott att anse fom öfningslekar, der man endast traktar efter belöningen, utan att hafwa förtjent den, (Fortsättes.) — —— — ——t — ——— — L —— ————— Bref från Hennes Majestät Kejsarinnan Elisabeth til H. M. Kejsa ria, skrifne ifrån Taganrog. Den 29 Nowember. (Före Kejsarens död.) Kära Mamma ! Jag war icke i stånd att med gårdagsposten skrifwa Er till. J dog, lofwad ware tusende och tusende gånger det högsta Wäsendet, år det bestämdt bättre med Kejsarens Hhälfos tinstånd, denne ängel af wälwilja midt under fina plågor. För hwem? mot hwem skulle Gud bes wifa fin oändliga barmhertighet, om ide för honom? — Ack, min Gud, hwilka grufliga ögonblick jag bar tillaragt, och Ni, fåra Mammar jag föreställer mig Er oro. Ni får Bulletinen, Ni har fås ledes fått weta huru långt wi i går woro bragte; ja till och med i natt? Men i dag säger Wyllie sjelf, art wår käre sjuklings tillstånd är tillfredsstälande; han år ptterst svpag. Kära Mamma, jag försäkrar att jag ide är fullt redig, och jag förmår ide säga mer, Bed med of, med 50 millloner menniskor, aft Gud wärdigas fullborda wåc älskade sjutes återställende. ö Den 1 December. (Efter Keisarens död.) Mamma! Mår Ängel är himmelen, och jag, jag befinner mig ännu på jorden! Hwem skulle trodt att jag, swag och sjuklig, hade nånsin kunnat öfwerlefwa honom. Mamma! öfwergif mig ide, ty jag är aldeles ensam i denna smärtans werld. Den 2 December. Wår käre aflidne har återtagit sitt milda utseende — Hans leende bewisar mig, att han år lycklig, oh att han fer wackrare ting än bår nere. Min enda tröst i denna oersättiliga förluk pg St Me P IE5 äUsr F5F Maa hav hot kauunet att (hart med honom fårena mia rinnan Dias