—— — UUWmm.rm.vjfn.mFn ———nu— WLAAWA Bepröfwadt medel mot wattensot. För flera år sedan, då invaliderna på ChelfeasHofpital mid London, fingo befallning att gå fill Portemouth i Guannigon, mar ibland dem en man, fom hade en swår wattusot. Han war res dan få ovig, att han ej funde göra det ringasle gagn, och blef slutligen få tjock, att inga kläder funsz nes, fom passade Honom, I denna fasliga belägenhet råkade han en örtsamlare, fom frågade, hwad ban wille gifwa, om han botade honom? Den fattige karlen, fon redan förstört emellan 30 a 40 P. Sterling på medikamenter, såg på bonom med ett slags förakt och mile knappt swara honom, ty han ansåg sjelf fin siukdom wara obotlig. Han war på wägen att gå bort, då örtsamlaren er böd fig, att kurera donom för en sup beännwin. Ett få owanligi förslag började likwäl wäcka upp: märksamhet hes mannen, då Han höde kostnaden wara få ringa och således, utan att säga ett ord, fdijde han läkaren in i def laboratorium, hwarest han fid en dutelj, innehållande en mörk defokt, dwiken han bad Honom utdricka samma dag od sedan komma att hemta mera deraf. Efter en nya fifen undersökning om denne bureljeng innehål fann den wattusigtige mannen, att det ej war obe hagligt för smaken, och slutade deraf, att decuti icke kunde wara något ondt, om ej godt. Han emot tog således butejen och wågade samma arton dricka ut hälften deraf, hwarpå han genast gick tid sängs; men hade knappt legat en fjerdedels timma, förrän dekokten werkade få starkt, att han mar nödfafod stiga upp och nyttja fitt nattbäcken; hwilket genast spydes tillika med ett annat, fom tiljfårs de hans kamrat; men ändå fortfor dekektens werkan, så att han jemwäl fyllde ett ämbar, som stod i nästa rum. En så ovanlig uringång gjorde, som man wäl kan föreställa sig, en betydande föråns dring hos den sjuke, som också morgonen derefter, wor i stånd att sjelf taga på fig fina skor, fmils fet ban en lång tid förut icke kunnat göra, Han underlät dock ide att hos fin läkare skaffa fig ute ra dekokt, hwilken han sedermera drack under fisa måltider med den goda werkan, att han på mins dre ån en wecka war fullkomligen frisk. Ett ämne af sådan wigt kunde ej annat, än ådraga sig hela regementets uppmärksamhet, och mar äfwen författaren til denna berättelse ett åsyna witine til denna händelse. Samme trowärdige man frågade örtsamlaren hwad slags medikament detta war, och sick tid fwar, att det war en dekokt af bladen på Sommar-HZyAs eller Mannablods-drten. 5 —