Skriftwexlingar rörande Lunds Akademi. Då man wet, att de Akademiska difputationssakterna från längre tid tillbaka ådragit sig den allmänna uppmärksamheten, och waxit ansedda som offentliga täflingslekar för snillet och den Afade: mijfa lärdomen; få fan man ej underlåta att något närmare skärskåda ide blott deras egentliga ån: damål, utan äfwen deras beskaffenhet fåfom fwarande deremot. Hwad ändamålet beträffar, få fån: ner man, att Akademiska disputationers utgifwande och förswarande skulle wara ett lärdornsprof i den wetenskap, til bwilken disputationsämnet bör. Ofta äro wäl sådana disputationer att anfe fom lik: giltiga Specimina. då t. ex. de utgifwas och ventilerad pro exercitio, i hwilket fall, om oc re spondenten ej kunde mer än läsa sina orationer innantill, ett sådant speci men likwäl kom hovom til godo. Härpå har man ju otaliga erempel och bar Jnsändaren warit mångfaldiga gånger ett ww tins til den djupafte tyftnad från undre cathedersrummet. Men ofta äro dessa så tallade lärdomsprof af största wigt, då de t. er. bestämma speciminantens företråde i befordringåwägen, om om ide just de skude gifwa bonom ett företräde, få gifwa de honom åtminstone ett tillträde at söka bes ställningar, ware sig inom Underwisningswerket eller inom Kyrkan, då möjligtw.es den Ideflåppre idis oten fan blifwa en farlig medförande genom fina wäldiga rekommendationer, relationer och infinuas tioner. Om nu ändamålet med iftågawaronde difpprationssakter skulle wora att utröna speciminan. tens större eller mindre skicklighet och om widare ett sådant specimer skall efter gällande befordrings lagar berättiga speci:ninanten till ett företräde eller ett tillträde i befordringswägen, å må man mål med största skäl efterfråja bestaffenheten af dessa spocimina. Jnsändaren fan då ide uns derlåta att anmärra det han efter fin wid Lunds Akademi samlade erfarenhet anser dessa difputa: tion8-after, i allmänhet betraktade, wara föga eller intet bewifande och således i fitt närwarande frid öfwerflödiga. (Fortsättes.) — Samtal i de dödas rike emellan Alexander och Napoleon. (D. I Dec. 1825.) (Aleranders ande höjer fig öfwer jorden och Napoleons möter densamma.) Napoleon: Hwar mwålfommen ädle Fuisle! i deffa bösre regioner! Alerander: Hmwar år jag? och bwem år det, fom tilltalar mig? Nonmn Jsft År NOM A fre om favdb Mo ke ek ? AA